Sida:Rd 1948 C 6 1 Bd 6 Kungl Maj ts propositioner nr 51 80.djvu/289

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 70.

skulle av överskottet fem procent av de på året belöpande medlemsavgifterna inbetalas till en fond, benämnd statens utjämningsfond för fiskredskapsförsäkring. Om överskottet icke skulle förslå till denna inbetalning, skulle beloppet i sin helhet eller till viss del kunna efterskänkas. Sedan inbetalningen skett skulle återstoden av överskottet avsättas till reservfonden. Då denna uppnått en storlek motsvarande två års avgifter från medlemmarnas sida, skulle föreningsstämma kunna besluta att, sedan nyssnämnda avsättning till reservfonden och utjämningsfonden skett, återstoden skulle antingen reserveras till följande år eller återbäras till medlemmarna. Om reservfonden genom inträffade förluster eller ökning av premieinkomsterna skulle komma att understiga det belopp som motsvarade två års premieavgifter, skulle avsättning ske till fonden även av de belopp som kvarstode sedan inbetalning skett till statens utjämningsfond. Enligt utredningens uppfattning bör statsbidraget avpassas så, att variationerna i skaderesultaten inom vissa gränser påverka storleken av de enskilda medlemmarnas ekonomiska uppoffringar för försäkringen. Endast härigenom kan enligt utredningen ett intresse vinnas bland medlemmarna att effektivt söka förebygga och minska förluster och skador. Statsbidraget skulle därför utgå till statens utjämningsfond, varifrån som förut sagts bidrag skulle lämnas till föreningarna för att täcka utgifterna vid anhopningar av skador. Fonden skulle tagas i anspråk om en förenings rörelse under ett år lämnat underskott, som icke kunde täckas med eventuellt kvarstående odisponerat belopp från föregående år och genom nedsättning av reservfondentill halva dess belopp. Resterande underskott skulle till nio tiondelar täckas av bidrag från utjämningsfonden medan den återstående tiondelen skulle täckas genom ytterligare nedsättning av reservfonden. Skulle denna ej förslå därtill, skulle ut taxering ske bland föreningens medlemmar till ett belopp som högst motsvarade medlemmarnas årsavgift under närmast föregående kalenderår. Om i något fall större belopp erfordrades, borde saken bli föremål för särskilda överväganden. Storleken av de belopp staten årligen skulle behöva anslå till utjämningsfonden har utredningen approximativt uppskattat till 30 à 40 000 kronor. Dessa regler böra enligt utredningen bli föremål för noggrann omprövning sedan närmare erfarenhet av verksamheten vunnits. Utöver förenämnda statsbidrag till utjämningsfonden föreslår utredningen, att statsbidrag skall utgå till hjälp vid organisationen av försäkringsföreningarna. Detta organisationsbidrag föreslås skola utgå med tre kronor per försäkrad medlem och år under en tid av fem år. Kostnaderna härför beräknar utredningen till 50 000 kronor om året. Fiskredskapsförsäkringsföreningarna komma enligt utredningen att lyda under lagen om försäkringsrörelse och komma därför att i tekniskt och ekonomiskt avseende stå under övervakning av försäkringsinspektlonen. Med hänsyn till att bidrag till försäkringsrörelsen även avses skola utgå av statsmedel föreslår utredningen, att det praktiska arbetet inom föreningarna skall bli föremål för viss offentlig granskning av övervakan