skulle tillämpas. Enahanda anmärkning har framställts av föreningen Sveriges stadsdomare och av rådhusrätten i Malmö.
Slutligen ha föreningen Sveriges häradshövdingar och Sveriges advokatsamfund mot det av kommittén här upptagna rekvisitet fara i bevishänseende gjort samma principiella erinringar som mot enahanda brottsbestämning i 12: 1.
Departementschefen.Det av kommittén här föreslagna stadgandet om straff för osann försäkran finner jag väl motiverat. I likhet med kommittén anser jag vidare, att
straffbudet i fråga icke bör drabba oriktiga utsagor i andra fall än då fråga
är om en försäkran som skall avgivas i särskilt förpliktande form. Med den
ståndpunkt länsstyrelsen i Älvsborgs län intagit går man enligt min
uppfattning för långt i fråga om kriminaliserande av oriktiga utsagor, genom
vilka någon betygar något om sina egna angelägenheter. Liksom kommittén
anser jag nämligen starka skäl tala för att icke annat än under särskilda
förhållanden straffbelägga utsagor av detta slag. Den lämpligaste regleringen
anser jag därför vara att såsom kommittén föreslagit knyta straffansvaret
till den förutsättningen att utsagan enligt lag eller författning skall avgivas i
högtidlig form. Med beaktande av vad generaltullstyrelsen påpekat om
förekomsten av uttrycket "på tro och heder" i vissa författningar har jag
emellertid vid sidan av försäkran under edlig förpliktelse eller på heder och
samvete upptagit "annan dylik försäkran".
Liksom kommittén finner jag icke erforderligt att i lagtexten särskilt utsäga, att paragrafen icke skall komma till användning, då något speciellt straffbud av nu ifrågavarande typ är tillämpligt. En bestämmelse som från exakt samma synpunkt för vissa fall straffbelägger ett förfarande måste nämligen anses sätta en" mera allmän bestämmelse i ämnet ur tillämpning. Härvid förutsättes, att specialbestämmelsen tillkommit i sådan ordning att den ej enligt statsrättsliga grunder får vika för en bestämmelse i lag.
Av enahanda skäl som utvecklats vid 12: 1 har i lagtexten bibehållits den av kommittén föreslagna förutsättningen för straffbarhet, att åtgärden innebär fara i bevishänseende. I övrigt har brottsbeskrivningen i departementsförslaget jämkats så att den i överensstämmelse med bl. a. uttryckssättet i 1 § kommer att avse, att någon i skriftlig utsaga som han avgiver under försäkran som nyss nämnts lämnar osann uppgift eller förtiger något som han är skyldig uppgiva.
Förevarande paragrafer motsvara i kommittéförslaget 10 och 11 §§. I den förra av dessa har kommittén till en början infört en bestämmelse, att där någon i intyg eller annan urkund som upprättas till bevis" lämnar osann uppgift om amiat än egna angelägenheter eller om vem han är, han skall för osant intygande dömas till böter eller fängelse, om åtgärden innebär fara i bevishänseende. Därnäst har upptagits ett stadgande att detsamma skall gälla, om någon upprättar skriftlig rättshandling för skens skull. Slutligen har i
