departementsförslaget upptagits ett allmänt stadgande, att den som av grov oaktsamhet framkallar allmän fara som i 6 eller 7 § sägs skall straffas med fängelse eller böter. Konkurrensfrågor i förhållandet mellan denna bestämmelse och stadganden i specialförfattningarna bliva att bedöma enligt de riktlinjer som i det föregående angivits under 5 §.
Kommittén har i denna paragraf upptagit ett stadgande, att där någon som genom handhavande av eld, spridande av gift eller överförande eller spridande av sjukdomssmitta framkallat fara för annan till liv eller hälsa eller för omfattande förstörelse av egendom som "ej tillhör honom själv, underlåter att till farans avvärjande göra vad skäligen kan begäras, han skall dömas till fängelse eller böter, om skada timat.
Motsvarigheter till vad sålunda föreslagits finnas i gällande strafflag dels i 14: 19 tredje stycket och dels i 19: 19. I det förra lagrummet stadgas sålunda straff, där någon, som utan uppsåt orsakat förgiftning så att allmän fara för människors liv eller hälsa därav uppkommit, underlåter att, om han blivit det varse, genast avvärja faran där så ske kan. I 19: 19 gives en motsvarande straffbestämmelse beträffande den som genom förgiftning åstadkommit allmän fara för annans kreatur. Enligt båda lagrummen kräves, att underlåtenheten är uppsåtlig.
Kommittén har funnit lämpligt att upptaga en till samtliga föregående paragrafer i kapitlet knuten straffbestämmelse för den som genom handhavande av eld, spridande av gift eller överförande eller spridande av sjukdomssmitta framkallat sådan allmän fara som där avses. Stadgandets tillämplighetsområde begränsas enligt vad kommittén framhållit till en början av att en underlåtenhetshandling ofta vore att anse som likvärdig med ett positivt handlande och på grund härav fölle under någon av de tidigare paragraferna. En banvakt som underläte att lägga om en växel, där så skulle ske, kunde sålunda uppenbarligen vara lika straffbar som om han lagt växeln fel. Likaså kunde den, som vore satt att vakta en eld men begåve sig därifrån med påföljd att elden sprede sig, bliva ansvarig som om han vidtagit positiva åtgärder för att sprida elden. Vidare förutsättes för den nu ifrågavarande bestämmelsens tillämplighet att vederbörande icke redan ådragit sig ansvar genom något sitt handlande, exempelvis genom oaktsamhet i förhållande till farans framkallande. Som exempel på situationer, där paragrafen skulle bliva tillämplig, har kommittén nämnt, att eld sprider sig från en med iakttagande av erforderlig försiktighet antänd avfallshög eller att vara som släppts ut i handeln sedermera befinnes vara giftig eller smittoförande.
I denna del har förslaget icke givit anledning till någon annan erinran än
att föreningen Sveriges häradshövdingar framhållit att, därest på sätt
föreningen påfordrat tillämplighetsområdet för 19: 5 i förslaget inskränktes med
hänsyn till svårhetsgraden av den sjukdom som överfördes, motsvarande
ändring måste företagas i nu förevarande paragraf.
