Departementschefen.Liksom i 12 och 13 kap. bör även i detta kapitel upptagas ett stadgande för det fall att någon, efter att ha åstadkommit fara utan att därigenom ådraga sig ansvar, sedermera, då han har kommit till insikt därom, underlåter att göra vad skäligen kan begäras till farans avvärjande. Kommittén har begränsat stadgandet till vissa speciella fall som synts särskilt praktiska. Några bärande skäl för en sådan begränsning synas dock knappast föreligga. Det torde sålunda exempelvis vara svårt att förstå, varför den som råkat sprida skadedjur ej skulle straffas om han underlåter att söka avvärja därmed följande allmän fara för djur eller växter. Då gränsen mellan oaktsamhetsbrotten och det brott som avses i förevarande paragraf är flytande, kan förslaget också genom nämnda begränsning vålla svårigheter i tillämpningen. Framkallande av fara genom sabotagehandlingar torde dock icke i detta sammanhang behöva medtagas. Å andra sidan är bestämmelsen i kommitténs förslag något för vidsträckt, i det att den enligt ordalagen ej förutsätter att allmän fara uppkommit i de fall som motsvara 6 och 7 §§ i departementsförslaget. Såsom kommittén förutsatt bör underlåtenhet att avvärja individuell fara icke behandlas i samband med allmänfarliga brott. Jag har låtit omarbeta paragrafen i enlighet med de synpunkter, som jag nu framhållit. Därvid har jag även ansett, att det för straffbarheten uppställda villkoret att skada skall ha timat bör utgå. Inträdet av en utav den brottsliges vilja oberoende effekt bör icke få vara av avgörande betydelse för straffbarheten, låt vara att rekvisitet i praktiken icke torde ha någon nämnvärd betydelse.
Under denna paragraf i kommittéförslaget ha inrymts bestämmelser om försöksstraff vid brott mot förevarande kapitel. I sådant hänseende har kommittén såsom straffbara på försöksstadiet upptagit brotten mordbrand, härverk (motsvarande allmänfarlig ödeläggelse i departementsförslaget), sabotage, allmänfarlig förgiftning (motsvarande spridande av gift eller smitta i departementsförslaget) och förgöring.
Även i nu gällande rätt äro hithörande brott i jämförelsevis stor utsträckning straffbelagda redan på försöksstadiet. Så är enligt 19 kap. fallet med mordbrand, explosionsbrott, åstadkommande av skeppsbrott, fördärvande av fyr eller annat sjömärke, skadande av kanaler, slussar, spårvägar och dylikt, skadande av gruva, utspridande av smittosam kreaturssjukdom och förgiftande av kreatursfoder. Detsamma gäller enligt 14: 19 andra stycket om förgiftning som medför allmän fara för människors liv eller hälsa. Mot vad kommittén här föreslagit har i yttrandena icke gjorts någon annan erinran än att föreningen Sveriges stadsdomare uttalat sig för att försök till förgöring endast borde straffbeläggas såvitt fråga vore om försök till grovt sådant brott.
Departementschefen.Kommitténs förslag till reglering av straffbarheten vid försök till brott
som avses i kapitlet synes mig riktigt avvägt och har utan ändring upptagits
