tjänstemissbruk och tjänstefel icke tillämpas, när allmänt brott föreligger. Förutom att avsättning eller suspension enligt senare paragraf i förslagets 25 kap. i vissa fall kan inträda såsom påföljd skola de allmänna straffbestämmelserna tillämpas, och sambandet med ämbetet beaktas blott såsom en försvårande omständighet eller sålunda som grund för straffskärpning. Kommittén har ansett detta vid högre straffskalor i stort sett kunna ske inom de vanliga straffsatserna samt därför i denna paragraf upptagit allenast en till lägre straffskalor begränsad möjlighet till straffhöjning, innebärande att maximum av böter eller fängelse under två år höjes till fängelse i två år.
Den av kommittén föreslagna principen har, såsom vid 1 § anförts, i
allmänhet icke mött någon erinran i de avgivna remissyttrandena. Hovrätten
över Skåne och Blekinge har funnit principen i stort sett lämplig och
länsstyrelsen i Blekinge län samt landsfogden i Värmlands län ha som en
förtjänst hos förslaget framhållit, att risker för dubbelbestraffning därigenom
undanröjdes. Länsstyrelsen i Gävleborgs län har emellertid påpekat
svårigheten för rättsskipningen att utan ledning av utfärdade instruktioner eller
andra föreskrifter kunna bedöma, om ett allmänt brott innebure
åsidosättande av tjänsteplikt, eftersom tjänstepliktens innehåll vore synnerligen
varierande för olika funktionärskategorier.
Mot kommitténs utformning av paragrafen har hovrätten över Skåne och Blekinge erinrat, att en åtalsbestämmelse och en straffbestämmelse icke borde stå i samma mening.
Departementschefen.I likhet med flertalet hörda myndigheter och sammanslutningar har jag
anslutit mig till kommitténs förslag att begränsa tillämpningsområdet för
bestämmelserna om självständiga ämbetsbrott till sådana fall, då endast
ämbetsman – eller likställd – kan vara gärningsman. Har åter en ämbetsman
begått en gärning vilken innefattar brott även för andra än ämbetsmän, bör
den omständigheten att han därigenom åsidosatt sin tjänsteplikt i första hand
inverka på straffet för det allmänna brottet. Denna princip har synts mig
så viktig, att stadgandet därom i departementsförslaget upptagits omedelbart
efter bestämmelserna om de självständiga ämbetsbrotten, alltså före reglerna
om möjlighet att använda avsättning eller suspension såsom påföljd vid
sidan om det allmänna straffet.
I fråga om stadgandets utformning håller jag, i likhet med kommittén, före att den försvårande omständigheten att tjänsteplikt åsidosatts i allmänhet kan beaktas inom de vanliga straffsatserna – häri inbegripna straffskalorna för grova fall. Ett särskilt stadgande torde erfordras allenast för att giva möjlighet att vid de lägsta straffskalorna gå upp till ett maximum av två års fängelse. Såsom länsstyrelsen i Gävleborgs län framhållit kan det stundom vara svårt att avgöra, om en ämbetsman genom ett allmänt brott åsidosatt sin tjänsteplikt. Denna svårighet är en kännbar olägenhet i gällande rätt, där gränsdragningen är avgörande för frågan om ansvar för ämbetsbrott skall ådömas eller ej. I förslaget, där den endast är avgörande
