syftade till en straffhöjning i hithörande fall. Socialstyrelsen åter har, under uttalande att förslaget innebure en erkännansvärd förenkling av de nu gällande, ganska otillfredsställande bestämmelserna om ersättningsstraff, framhållit betydelsen av att ändamålsenliga och rättvisa principer bleve gällande på detta område, icke minst med hänsyn till de fall där en ämbetsman som förbrutit sig frivilligt lämnade sin tjänst innan åtal blivit väckt.
I anledning av 2: 16 har icke i yttrandena gjorts någon annan anmärkning än att Göta hovrätt påfordrat jämkning av lagtexten med hänsyn till att vid avsättning ej, såsom kommittéförslaget efter orden medgåve, borde få göras undantag för den befattning vari det brott förövats som förskyllt avsättningsstraffet.
Departementschefen.I anslutning till gällande lag men i olikhet mot kommittén finner jag, att
ämbetsstraffen vid egentliga ämbetsbrott i första hand böra avse endast
mistning av den befattning, vari ämbetsmannen förbrutit sig. Det synes nämligen
mest överensstämma med ett naturligt betraktelsesätt, att ett ämbetsbrott
icke utan särskilda skäl skall få draga med sig mistning av även andra
befattningar än den, till vilken brottet hänför sig. Endast i den mån ämbetsmannen
genom brottet visat sig olämplig att fortsätta utövandet av andra befattningar,
som av. honom innehavas, torde föreligga anledning att låta ämbetsstraffet
utsträckas till att avse även sådana befattningar. I departementsförslaget har
följaktligen den i 2: 16 av kommittéförslaget upptagna regeln utgått. I stället
ha i ett första stycke av nu förevarande paragraf upptagits regler om sådana
fall, då ämbetsmannen innehar annan eller andra befattningar än den vari
han förbrutit sig. Till en början behandlas i första punkten det fallet att
den som enligt bestämmelserna i 1–4 §§ förskyllt avsättning eller suspension
från tjänsten har i dennas ställe fått högre tjänst med likartade
arbetsuppgifter eller annan likartad befattning. För detta fall föreslås, att avsättning
eller suspension från den nya befattningen skall ådömas. Med den befattning
vari ämbetsbrottet skett jämställes alltså annan likartad befattning som den
brottslige erhållit i dennas ställe. Ämbetsbrottets inverkan på andra
befattningar blir däremot väsentligen att bedöma ur samma synpunkter som böra
anläggas i fråga om verkan av ämbetsmans allmänna brott på hans
befattningar överhuvud. Den brottslige torde böra avsättas från en sådan befattning,
om han genom brottet visat sig uppenbarligen icke vara skickad att utöva
befattningen, och suspenderas, om han eljest i avsevärd mån skadat det
anseende innehavaren av den befattningen bör äga. En regel av detta innehåll
har upptagits i andra punkten av nu förevarande paragraf. Enligt
departementsförslaget skall det alltså icke såsom enligt 2: 18 i gällande lag vara
regel, att avsättning från den tjänst vari brottet skett utan vidare leder till
avsättning även från andra av den brottslige innehavda befattningar. Omvänt
öppnar förslaget möjlighet att låta suspension från den tjänst vari brottet
skett leda till avsättning från annan befattning, vilket stundom kan vara
påkallat. En suspenderad tjänsteman kan t. ex. böra avsättas från en
kommunal förtroendesyssla.
