att om verkställighet av förvaltningsmyndighetens beslut påbörjats när domstolens dom vinner laga kraft, den skall omedelbart avbrytas.
I 10 § av sitt förslag har kommittén upptagit ett stadgande, att ämbetsman utan lov eller tillkännagivet förfall avhållit sig från tjänstgöring och ej kunnat med kallelse träffas eller inställas, han skall dömas till avsättning från den tjänst från vilken han uteblivit, där han ej återkommer innan tre månader förflutit från det kallelse i allmänna tidningarna ågått.
Stadgandet överensstämmer med nuvarande 25: 19. I anledning av dess
upptagande i förslaget har länsstyrelsen i Älvsborgs län ifrågasatt, huruvida
stadgandet, som egentligen icke tillhörde strafflagstiftningen, rätteligen borde
upptagas i 25 kap. Måhända borde det i stället få sin plats i
Övergångsbestämmelserna till förslaget. Generaltullstyrelsen har som en brist i paragrafen
framhållit, att det icke utsagts huruvida kallelsen i allmänna tidningarna
skulle utfärdas av domstol eller av den myndighet, varunder den försvunne
ämbetsmannen lydde. Styrelsen funne det böra ankomma på domstol att
utfärda kallelsen. Även i övrigt syntes det styrelsen, att tvekan kunde råda
angående vad som erfordrades för att en ämbetsman skulle kunna avsättas
enligt det ifrågavarande stadgandet,
Departementschefen.Det förekommer, om ock endast i sällsynta undantagsfall, att en
ämbetsman förfallolöst avhåller sig från tjänstgöring utan att han kan dömas till
ansvar för tjänstefel. På grund av hans bortovaro kan det nämligen vara
omöjligt att fastställa huruvida tjänstefel föreligger eller ej eller i allt fall att
delgiva honom stämning. Förevarande stadgande avser att tillgodose det
praktiska behovet av att från tjänsten kunna skilja en bortovarande ämbetsman,
även om bortovaron icke kan beivras såsom ämbetsbrott. Stadgandet synes
stå i ett tillräckligt samband med straffbestämmelserna om ämbetsbrott för
att liksom hittills få sin plats i 25 kap. I anledning av vad generaltullstyrelsen
anmärkt har i departementsförslaget uttryckligen föreskrivits, att kallelsen å
den försvunne ämbetsmannen skall utfärdas av domstolen.
Enligt vad kommittén i sin 11 § föreslagit skall, där någon medverkat till tjänstemissbruk, tagande av muta eller brott mot tystnadsplikt utan att åsidosätta egen tjänsteplikt, under iakttagande av medverkansreglerna i 3 kap., dömas tillallmänt straff som stadgats för ifrågavarande ämbetsbrott. För det fall att den medverkande själv är ämbetsman har vidare föreslagits, att jämväl reglerna i 25 kap. om ämbetsstraff såsom påföljd till allmänt straff skola träda i tillämpning. Slutligen har kommittén här även upptagit en bestämmelse om att för medverkan till tjänstefel endast den må straffas som därigenom själv åsidosatt tjänsteplikt.
Bestämmelserna i det nuvarande 25 kap. äro i princip tillämpliga blott på den som är underkastad ämbetsansvar. Härifrån utgör emellertid till en
