att förvalta kommunernas angelägenheter, varmed avses förvaltningsorganen i motsats till de beslutande församlingarna, dels de tjänstemän som lyda under dessa förvaltningsmyndigheter samt andra som äro förordnade att förrätta kommunal tjänst eller tjänsteärende. Vid tillämpningen av dessa stadganden har i rättspraxis gränsen nedåt för ämbetsansvaret i fråga om statliga och kommunala befattningshavare kommit att bestämmas huvudsakligen av två ledande synpunkter. För det första har ämbetsansvar icke ansetts föreligga då en tjänst uteslutande innefattar osjälvständig verksamhet såsom arbetare eller biträde i arbete under annans ledning eller biträde på expedition eller i liknande göromål. Som exempel härpå kunna anföras fast anställd civilarbetare vid flottan, vaktmästare vid kyrka och vid folkskola, sjuksköterskebiträde och eldare. För det andra har tjänst med osjälvständig verksamhet likväl ansetts grunda ämbetsansvar, då verksamheten antingen innefattar någon offentlig maktutövning eller inom kommunikationsverken angår förhållandet till allmänheten. Ämbetsansvar har sålunda tillämpats på bl. a., exekutionsbetjänt, polisman, brevbärarbiträde, stationskarl och stationskarlsaspirant. Beträffande andra befattningshavare än sådana i statlig eller kommunal tjänst gäller enligt 25: 22 ämbetsansvar i första rummet för dem som handha förvaltningen av allmänna, av Konungen stadfästade kassors, verks eller andra inrättningars eller stiftelsers angelägenheter. Slutligen gäller enligt samma lagrum ett partiellt ämbetsansvar vid vissa enskilda kommunikationsinrättningar, nämligen kanal- eller slussverk eller annan sådan vattenbyggnad eller järnvägsanläggning. Förutsättning härför är, att Konungen förordnat om anläggningens fridlysning enligt 19: 11. Ansvaret är begränsat till det speciella ämbetsbrott som består i underlåtenhet eller försummelse av åliggande till förekommande av olyckshändelse (25: 15) och omfattar, i likhet med vad som gäller vid motsvarande statliga och kommunala inrättningar, samtliga anställda.
Kommittén har såsom sin uppfattning uttalat att ämbetsansvaret, såvitt angirnge det centrala område som avsåge befattningshavare i stat och kommun, borde bibehållas väsentligen vid den omfattning det erhållit enligt nuvarande lagstadganden och utvecklingen i rättspraxis efter strafflagens tillkomst. I fråga om dessa befattningshavare är sålunda den av kommittén föreslagna lagtexten väsentligen avsedd endast att på ett mera bestämt och vägledande sätt än i nuvarande 25: 22 angiva vilka personalkategorier som skola omfattas av ämbetsansvaret, Härvid har till en början upptagits en bestämning av begreppet ämbetsman, som ansluter sig till den för närvarande i 10: 1 andra stycket meddelade. Därefter har med ämbetsman jämställts den som eljest för stat eller kommun handhar förvaltningsuppgift. Vid angivandet, vilka slag av tjänster och tjänsteärenden för stat eller kommun som i övrigt skola medföra ämbetsansvar, har kommittén sökt giva en närmare bestämning i överensstämmelse med den förut beskrivna utvecklingen i rättspraxis. Medtagits har sålunda dels all tjänstgöring, varmed är förenad arbetsledning eller annan självständig verksamhet, dels också osjälvständig tjänstgöring inom vissa uppräknade områden, för vilka är utmärkande att den statliga
