eller kommunala verksamheten riktar sig utåt mot enskilda medborgare eller mot allmänheten. I sistnämnda hänseende har först nämnts upprätthållande av allmän ordning eller säkerhet samt verkställighet av dom eller annat beslut av myndighet eller delgivning. Därefter har upptagits vården av personer som äro berövade friheten samt driften av allmänna kommunikationsinrättningar. Eftersom emellertid verksamhet av dessa båda slag även kan bedrivas av enskilda organisationer och kommittén ansett att jämväl i sådant fall fullständigt ämbetsansvar borde föreligga, har nu förevarande punkt i paragrafen gjorts tillämplig på envar som vid statlig, kommunal eller av Konungen godkänd eller särskilt tillåten inrättning förestår verksamhet för vård av dem, som äro berövade friheten., eller för allmän samfärdsel eller är satt att deltaga i vården eller i driften av samfärdseln. I fråga om de enskilda kommunikationsinrättningarna innebär detta en utvidgning av ämbetsansvaret till att omfatta driften i dess helhet och icke endast såsom enligt nuvarande 25: 22 den egentliga säkerhetstjänsten till förekommande av olycksfall. Vad åter angår befattningshavare hos andra enskilda organisationer än nu nämnts har kommittén icke upptagit någon motsvarighet till det nuvarande allmänna stadgandet i 25: 22 om fullständigt ämbetsansvar för förvaltningen av allmänna av Konungen stadfästade kassors, verks eller andra inrättningars eller stiftelsers angelägenheter. I stället har kommittén funnit lämpligt att i hithörande fall göra ämbetsansvaret beroende på individuell prövning genom det sist i paragrafen upptagna stadgandet, att utöver vad förut i paragrafen sagts ämbetsansvar skall gälla såvitt Konungen för befattningshavare vid viss allmän inrättning förordnar därom.
Vad slutligen angår den av kommittén här även upptagna regeln om visst ämbetsansvar för den som sitter i nämnd eller jury vid domstol eller i taxerings- eller prövningsnämnd eller är förordnad eller vald till ledamot av beslutande statlig eller kommunal församling, motsvaras denna bestämmelse i nu gällande lag av 2: 18, enligt vilket lagrum ämbetsstraff såsom påföljd vid ådömande av straffarbete för allmänt brott skall inträda förutom för den som är underkastad ämbetsansvar enligt 25 kap. även för innehavare av annan allmän befattning, vare sig den beror av val eller av förordnande. Utan att avse någon saklig förändring beträffande den personkrets utanför de av nuvarande 25 kap. omfattade befattningshavarna, som sålunda för närvarande är underkastad ett partiellt ämbetsansvar enligt 2: 18, har kommittén här sökt giva en direkt beskrivning av densamma. I överensstämmelse med den föreslagna nya systematiken beträffande ämbetsstraffen, vilken bl. a. innebär att nuvarande 2: 18 ersatts med de i 25 kap. upptagna reglerna om ämbetsstraff såsom påföljd till straff för allmänt brott och om skärpning av straff för allmänt brott, varigenom ämbetsman åsidosatt sin tjänsteplikt, har kommittén genom det nu ifrågavarande stadgandet gjort dessa regler tillämpliga på den här beskrivna kretsen av befattningshavare som ej äro ämbetsman. Härutöver har kommittén emellertid även funnit påkallat att låta dessa personer bliva underkastade jämväl ämbetsansvar enligt stadgandena om straff för tagande av muta och brott mot tystnadsplikt.
