förfalla i och med att det föremål i vilket de gälla förklaras förverkat, Ett liknande spörsmål diskuterades under förarbetena till förut berörda lag med särskilda bestämmelser angående olovlig befattning med spritdrycker och vin. Nämnda lag upptog såsom 3 mom. i 1 kap. 8 § bestämmelser därom att, då farkost, vilken enligt vad i 1 eller 2 mom. av samma paragraf stadgas skall vara förverkad, är intecknad, domstolen under närmare angivna förutsättningar skall förklara, att panträtten i fartyget skall upphöra. Bestämmelser, motsvarande 3 mom., funnos icke i det till lagrådet remitterade förslaget. Med anledning härav yttrades inom lagrådet, att det torde vara tvivelaktigt, huruvida sjöpanträtter och inteckningar, som belastade ett fartyg, förfölle då fartyget bleve förverkat, samt att uttryckligt stadgande för hävande av nämnda tvekan borde meddelas. Vederbörande departementschef förklarade sig emellertid vara av den uppfattningen att, om ej uttrycklig bestämmelse i annan riktning gåves, nu berörda rättigheter trots fartygets förverkande bleve bestående; och då alltså införande av en bestämmelse härom icke syntes betingad av hänsyn till rättssäkerheten, hade departementschefen ej utav vad i förevarande avseende inom lagrådet anförts funnit anledning vidtaga någon ändring i det remitterade förslaget. Propositionen i ämnet innehöll icke heller någon motsvarighet till 3 mom. Detta insattes först efter förslag av sammansatta bevillnings- och första lagutskottet, som i avgivet utlåtande anförde bl. a. att utskottet närmast anslöte sig till den av departementschefen uttalade uppfattningen att den omständigheten att ett fartyg förverkades icke i sig själv medförde, att sjöpanträtter och inteckningar, som häftade vid fartyget, förlorade sin giltighet, att emellertid den tveksamhet i detta hänseende som uttalats inom lagrådet måste uppmärksammas samt att bestämmelser icke borde införas angående förverkande av sjöpanträtter men väl beträffande förverkande av inteckningar i fartyg. Uppenbart är – såsom likaledes inom lagrådet erinrades vid granskningen av förslaget till 1924 års lag – att en fartygsägare lätt skulle kunna göra en förverkandedom ekonomiskt kraftlös genom missbruk av möjligheten att låta inteckna sitt fartyg. Och enligt vad erfarenheten givit vid handen kan motsvarande förhållande förekomma jämväl beträffande fordringar av beskaffenhet att grunda sjöpanträtt. Med den tillämnade lagstiftningens syfte lärer därför överensstämma, att förverkandet skall kunna drabba även sådana rättigheter. Av skäl som framgå av den under förarbetena till 1924 års lagstiftning förda diskussionen torde emellertid detta böra uttryckligen fastslås genom lagtexten. I första stycket av 17 § synes alltså böra upptagas en bestämmelse av innehåll att, om förverkandeförklaring avser fartyg som besväras av sjöpanträtt eller inteckning, domstolen ock må förklara, att panträtten i fartyget skall upphöra. Införes detta stadgande i förslaget, erfordras vissa kompletterande bestämmelser med avseende å dödande av inteckning ävensom anteckning uti inteckningsbok, allt i ungefärlig överensstämmelse med vad utskottet påpekade i fråga om 1924 års lag. Sistnämnda bestämmelser torde dock lämpligen hava sin plats, icke i strafflagen utan i lagen om
inteckning i fartyg. Förslag härutinnan torde följaktligen jämväl böra utarbetas.
