straffbestämmelsen. Med de snäva begränsningar som sålunda skett av de straffbara områdena, synas mig alltjämt dessa båda stadganden icke kunna giva anledning till olägenheter i tillämpningen.
Under senare tid har i olika sammanhang aktualiserats frågan om att i svensk rätt införa bestämmelser mot hetspropaganda. som riktar sig mot vissa särskilda grupper av medborgare. Det viktigaste exemplet härpå är den antisemitiska propagandan. Framhållas bör emellertid, att frågan icke enbart rör denna. Vårt land är visserligen lyckligt lottat däri, att vi i modern tid undsluppit upprivande strider mellan olika nationella, språkliga eller religiösa grupper, men detta förhållande kan ändras. Anmärkas må vidare, att inom Förenta Nationerna nyligen tagits initiativ till internationella överenskommelser om lagstiftning mot ett såsom genocidium (folkmord) betecknat brott, vilket på förberedelsestadiet skulle kunna ta sig formen just av hets mot folkgrupp.
Rashets och liknande former av propaganda mot särskilda folkgrupper inom en stat kunna anses straffvärda ur tre olika synpunkter. Till en början bör beaktas, att en sådan hatpropaganda kan leda till motsättningar och lidelser, vilka äro ägnade att äventyra ordning och säkerhet i landet; på denna väg kunna ytterst förutsättningar skapas för förföljande och utrotande av den minoritet mot vilken propagandan riktar sig. För det andra är att märka, att eftersom det strider mot själva grundvalarna för vår civilisation att förfölja människor för deras härstamnings eller religions skull, en propaganda som går ut härpå måste antagas väcka förargelse inom de vidaste kretsar; alldeles särskilt gäller detta om den, såsom ofta är fallet, ikläder sig en sadistisk. eller eljest särskilt anstötlig form. För det tredje slutligen är det tydligt, att en propaganda av ifrågavarande slag är ägnad att åstadkomma ett oförskyllt psykiskt lidande för de individer som tillhöra den förföljda folkgruppen.
Vissa speciella former av hetspropaganda falla redan under straffbestämmelserna i den nuvarande strafflagen eller i det till lagrådet remitterade förslaget till lagstiftning om brott mot staten och allmänheten. En propaganda, som innefattar uppmaning till brott, omfattas sålunda av straffbudet mot uppvigling i 11: 5 i det remitterade förslaget. Detta inbegriper vidare i 11: 6 under samhällsfarlig ryktesspridning bl. a. spridande av falskt rykte eller annat osant påstående som är ägnat att framkalla fara för allmän ordning och säkerhet. Gentemot en propagandaverksamhet, som äger rum på allmän plats och som är ägnad att väcka förargelse hos allmänheten, kan bestämmelsen om straff för förargelseväckande beteende i 11: 10 i förslaget vinna tillämpning. Om åter hetsen riktas mot bestämda enskilda personer, kan straff följa enligt bestämmelserna om ärekränkning i det nuvarande 16 kap. strafflagen. Vidare är att märka, att därest propagandan sker genom tryckt skrift, den ofta synes uppfylla betingelserna för
