Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne1112sven).pdf/162

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
154
SUNE AMBROSIANI.

hvartannat skift uteslutande löpare, hvartannat uteslutande bindare. Om man frånser den första tiden, då teglet började komma i bruk, då mycken vacklan rådde i förhållandet mellan löpares och bindares antal i medeltidsskiftet, och ett och annat tillfälle, då slarf hos muraren kunnat medföra en rubbning i förbandets murning, förekomma under medeltiden två slags förband, som i allmänhet kunna gifva anvisning för monumentets datering. Det äldre med två löpare och en bindare efter hvarandra och derefter åter två löpare och en bindare kallar jag munkförhand, det yngre, der löpare och bindare vexla samt skiften äro lagda så, att bindare ligger midt öfver löpare i undre skiftet och således hvartannat skift blir fullt lika, vendiskt förband. Den tidpunkt, då detta senare började blifva vanligt, torde vara omkring år 1400, och fortsatte man att använda detsamma långt in på 1500-talet, så att först hertig Karls byggnader började uppföras i renässansförband.[1] För öfrigt är i Mälardalen ända till våra dagar stort format å tegelstenen i bruk, så att man ej här som i Skåne och Danmark blott i stenens storlek har en beqväm utgångspunkt för dateringen.

⁎              ⁎

Då landsbygdens behof af kyrkor i Mälardalen af allt att döma fyllts under en byggnadsperiod, då teglet ännu icke var kändt i dessa trakter, har man att söka det nya materialet dels i städerna, der sträfvandena att utvidga de gamla kyrkorna hade tillräckliga medel till sitt förfogande, dels der nya byggnader på grund af nya korporationers framträdande voro af behofvet påkallade, samt i smärre omändringar och tillbyggnader på sockenkyrkorna. Äldst förekommer teglet som byggnadsmaterial i stiftsstäderna och i dessas närhet. Då det först uppträder i landskyrkor, är det emellertid knappast i denna egenskap, utan som prydnadsmedel.[2] På flera ställen se vi nemligen i gråstensmuren en dekoration infattad i tegel uppträda. Så t. ex. på vestra gafveln af Jomkil är ett ytterst enkelt latinskt kors. Korset är för öfrigt af samma enkla beskaffenhet som det, hvilket pryder vestra väggen af tornet på midtkvadraten

  1. Muntligt medd. af intendenten G. Upmark.
  2. Att tegel användts som prydnadsmedel tillsammans med billigare, mer lätt åtkomligt material äfven i Danmark se Koch: Kridstensformationens stenarter i danske kirker. Aarbøger 1899 s. 182—183.