germanspråks än de i historisk tid kända fornnordiska. Därför kunde här, till likhet med ags. Déor, stå diuʀ. Emellertid får väl diuʀi, som sagdt, anses för den sannolikaste formen.[1] Jag fattar detta namn Diuri som namn på hästens egare, närmast såsom den som »inred» honom. Ty »inred» är just den betydelse, jag från början funnit för det ord, som nu följer efter diuʀi. Jag har, såsom Bugge redan nämnt (s. 121), läst detta som ra͡id, med den speciella betydelsen »inred», emedan det styr ackusativ (iuþin), ej dativ (då det betyder »red»).
Läsningen ra͡id förutsätter till en början, att det, som följer närmast efter de samstafva runorna och som vid första påseendet ser ut som tvänne runor, nämligen ᛁ och ᛊ[2] får uppfattas som en runa ᚱ, hvilken sålunda skulle ha upptill öppen form. Jfr därom Bugge, s. 117. En sådan variant af ᚱ-runan är ju i och för sig väl tänkbar. Det kan erinras om att i gotiska alfabetet R fått upptill öppen form.
- ↑ Jag vill här i förbigående nämna, att vid sidan af den läsning duʀ eller diuʀ för denna rungrupp, som från början så godt som erbjöd sig af sig själf, jag vid mina tolkningsförsök en tid med förkärlek fäste mig vid ett helt annat läsningsförsök. Jag tänkte mig nämligen möjligheten af att den under raden ristade runan skulle kunna vara afsedd att vara en form af k-runan, kanske närmast motsvarande den form denna har på Thames-knifven (ᚳ) en form som ju väl kunde tänkas ha funnits i Norden vid sidan af det senare vanliga ᚴ, då ju i Norden både Y och ᛸ finnas som k-former. I så fall skulle det stå dkʀ, som jag förmodade stå för d[a]kʀ af äldre *dakkaʀ, motsvarande ett dakkʀ, som jag uppfattade som ett personnamn eller samma namn, som under formen Dacker förekommer som namn på en forntida gotländsk nationalhjälte i Strelows Guthilandiske Cronica, s. 131. — Detta tolkningsförsök har jag dock numera öfvergifvit, dels emedan den förmodade k-runans form är obestyrkt i Norden — prof. Bugge har dock med anledning af nämnda tolkningsförsök skriftligen för mig påpekat, att denna form af k-runan möjligen förekommer på en kam från Vest-Torp i Skåne (Stephens, I, 222, 241) — dels emedan Bugges hänvisning till det ags. namnet Déor gaf mig uppslag till en, efter min mening, sannolikare tolkning.
- ↑ Skulle gifva läsningen: iuþin di͡uʀ is sa͡id, det är: Iuþin diuʀ is saidd; på svenska: Djuret Iudhin är förhäxadt. Saidd (af *saiþida), till fno. seiða, med antagen transitiv betydelse, skulle vara t-löst neutralt particip. Men i st. f. »djuret» väntar man ett ord för häst, så framt ej ordet djur skulle få anses vara valdt med hänsyn till att hästen ännu var vild, ej inkörd.
