Bokhållaren sade till den bredvid honom sittande flickan, »göken är nu snål, fråga honom du, huru länge det dröjer, innan du blir gift.» — Hon ser småleende på honom, men hinner knappast göra sin fråga, innan göken börjar: ett, två, tre, fyra ... ända till tolf hade hon redan räknat och ser helt nedstämd på sin vän, då godsegaren ropar till henne: »Trösta dig, Lisa, göken sitter på galen kvist och då slår ej hans spådom in.» — På detta skämt följde ett allmänt skratt, och Lisa gömde sitt rodnande ansigte i förklädet.
Samtalet blir nu lifligare. De äldre resonnerade om huruvida det är saga eller sanning att göken efter midsommar förvandlas till hök eller falk. Trädgårdsmästaren svär att han ännu i september sett en gök, som mycket liknade en hök, och kusken påstår bestämdt att han på senhösten sett en hök, som »guckade».
Nere på ängen började ungdomen sina lekar. Först »kappas om rummet», så öfvergick man till enkleken eller sista paret ut och hök och dufva o. s. v. Jag iakttog lekarnas förlopp med stort intresse, då min vän A. visade mig på ett par flickor, hvilka hemligen smugit sig bort och nu ilade utefter skogskanten. »Tänk på Per Persson», ropade han efter dem, men de hörde honom ej. — »Hvad är det med Per Persson», frågade jag. Då skrattade gubben och sade, »de skola gå och önska sig något af göken och jag ville påminna dem om en gammal anekdot.» Om man lyckas att slå armarna om gökträdet d. v. s. det träd, hvari göken sitter, och hinner uttala tre önskningar, under det att han gal, så får man dessa uppfyllda. Det var en flicka, som var hemligt förälskad och ville önska sig Per Persson, en liten gosse och 12 kor, men rädslan att göken skulle sluta gala, innan hon hunnit uttala sina önskningar förvirrade henne så, att hon önskade sig Per Persson, 12 pojkar och en liten ko. Och denna hennes önskan gick i fullbordan till hela familjens bedröfvelse. För öfrigt blir den flicka, som ensam uppsöker göken, utsatt för allehanda stickord, ty göken har rykte om sig att vara en lättsinnig skälm. — »Se där är trädet», sade inspektoren, som åhört vårt samtal och visade på en björk temligen långt bort. »De där flicktossorna ha sannerligen funnit reda på det sjelfva. Verlden blir allt klokare för hvarje dag, förr kunde ingen finna trädet utan Larssons hjelp; — nu behöfs han ej mer. Göken har rätt: jag kan gerna dö» ... »Ohoj mina vänner, är det ingen, som har lust att gå och bedja göken om något» afbröt han sina vemodiga betraktelser. — Ingen svarade, men många förstulna
