blickar visade att en och annan gerna hade gått, om han ej varit rädd för de öfrigas hån. Om det lyckas någon att taga om trädet, hvari göken sitter, och läsa »ett fader vår» medan göken gal, så får han en undergörande läkande kraft. Alla sjuka, men isynnerhet sjuka qvinnor, kan han hota, genom att lägga sina händer på dem (eller knyta sitt strumpeband om dem.)
Nere på ängen tar trädgårdsmästaren fram sin fiol och spelar upp till dans. Nu börjas en ringpolska, i hvilken till och med gamla Maja och vi, som förut blott varit åskådare, deltaga. Ringpolskan förvandlades snart till långpolska och denna upplöstes i den vanliga slängpolskan, då Larsson bad alla vara tysta. »Solen går upp», sade han, visande mot öster. Vi tågade nu upp på berget med spelmannen i spetsen, och alla sågo mot öster, hvarest den glänsande solskifvan just nu höjde sig öfver horizonten. En högtidlig tystnad rådde öfver allt, en stum bön. Sedan nära tvåtusen år tillbaka hade deras förfäder, generation efter generation betraktat solen från samma plats och med samma andaktsfulla bäfvan. En hednisk isländare svarade en gång, då man frågade honom om hans religiösa tro. »Jag tillber solen, emedan hon är det högsta, det härligaste och mest välsignelserika mitt öga kan se och min själ tänka sig!» — Hvem kan motsäga honom.
Min vän A. bröt tystnaden. »Prisad vare Herren för sol och välsignelse d. v. s. för den välsignelse solen bringar», sade han, »och så barn — låt oss få ännu en tår varmt». Gummorna skyndade att värma kaffet, och under tiden svärmade de unga genom äng och skog för att plocka vårblommor. Ännu fanns ej det egentliga gökblomstret, som göken utväljer till mat åt sig. Vid midsommar plockar man en bukett af denna blomma och förvarar den, som lyckobringande för hela året.
Sedan kaffet druckits och mjödflaskorna tömts till ära för »vestangöken» manade Larsson till uppbrott. Det visade sig då, att sällskapet ej var på långt när så talrikt som förut och oaktadt alla rop och signaler återkommo ej flyktingarne. Godsegaren lade ett godt ord för dem hos inspektoren: »det blir i alla fall ej något ordentligt arbete af i dag», men Larsson var svår att blidka. »Det finns ej någon tjensteifver hos ungdomen numera», brummade han, »och göken vete hvart detta skall ta vägen.»
Trädgårdsmästaren stämde upp en visa och tåget satte sig i rörelse under glädtig sång. Jublande höjde sig lärkan från
