Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne1112sven).pdf/256

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
248
EDVARD HAMMARSTEDT.

minnet i de folkupptåg och ålderdomliga folkbruk, som ännu flerstädes äro förbundna med Martinsdagen, den 11 november, och Nikolausdagen, den 6 december. Hvad beträffar det forngermanska årets ingång anser Tille i likhet med väl de fleste, att den i Tyskland inträffat med vinterns början. Likasom germanerna begynte dygnet med natten, måste de hafva begynt året med vintern. Han finner dock tydliga minnen af detta gamla nyår först i åtskilliga med Andreasdagen, den 30 november, förbundna spådomar och seder, som hafva afseende på det nya årets händelser.[1]

Så långt må vi emellertid utan vidare motsägelse följa den tyske forskaren. Något annorlunda ter sig däremot saken, när han kommer in på speciellt skandinaviska förhållanden; och då de skäl och slutsatser, han på detta område anför, synas lida af åtskilliga osannolikheter, dristar jag i det följande gentemot dem framställa några motförslag.

Tille anser, att hos skandinaverna vintern »infolge ihres nördlicheren Klimas», ingick den 10 eller 11 oktober; försommaren (Frühsommer) den 10 februari, och sensommaren (Spätsommer) den 9 juni.[2] Detta påstående förefaller i flere hänseenden egendomligt. Att vinterhalfåret kan anses begynna — låtom oss tills vidare säga den 11 oktober — kan ju hafva skäl för sig, men att en tredjedelsårsvinter, om vi få använda detta uttryck, skulle hafva ansetts börja vid denna tid, synes mig tämligen orimligt, och lika oantagligt förefaller det, när Tille i det följande förlägger inträdet af försommaren (Frühsommer) — utbytes ock detta ord mot det nordiska vår — till den 10 februari, en tidpunkt, ungefär vid hvilken väl fordom lika som nu den värsta snöstormstiden inträder, men hvars betydelse för nordborna han, såsom jag ämnar söka visa, för öfrigt ej utan orsak särskildt betonar.[3]

Enligt min mening har Tille begått ett fel, då han fotat treskiftesårets indelning på en utgångspunkt, som tillhör ett tvåskiftesår, och jag vill i det följande tillse, om icke med ledning af ännu inpå senare tid iakttagna folkseder och bemärkelsedagar en mer

  1. Sid. 10. Tille söker här, såsom jag menar, med orätt bortförklara ett inflytande af det kyrkliga året, hvilket vid denna tidpunkt med adventet tager sin början.
  2. Sid. 8 och 283.
  3. Sid. 8 rad 7 nedifrån och följande. Med den 10 februari torde ock enligt Tilles förmenande (sid. 10) det fornnordiska nyåret hafva ingått.