Dock — allt här i världen är förgängligt, och det kom så en tid, då en mera genomgripande reparation visade sig vara af nöden, helst som arbetet på 1820-talet företrädesvis afsett kyrkans anordnande till gudstjänstlokal. Med denna reparation borde förenas en restaurering af kyrkan. Ritningar och förslag härtill blefvo också 1881 uppgjorda af d. v. arkitekten i öfverintendentsämbetet Grundström. Då församlingarna saknade medel att ensamma bekosta detta arbete, beräknadt till 137,000 kr., och väl äfven ansågo sig icke vara härtill fullt förpliktade, enär kyrkan fortfarande var en svenska statens egendom, anmälde de förhållandet hos Kongl. Maj:t och anhöllo, att bidrag af statsmedel till arbetets utförande måtte dem beredas. Denna anmälan hade ingen vidare påföljd. Kyrkan stod där nu och blef naturligen under årens lopp icke bättre samt ropade allt högljuddare på den behöfliga reparationen. Inom församlingarna gjorde sig alltmera den tanken gällande, att, då staten syntes icke vilja räcka en hjälpande hand, det kanske vore bäst för dem att helt öfvergifva den gamla kyrkan och låta uppföra en ny, som till storlek och beskaffenhet bättre motsvarade deras behof. Dock — ingen bar på den tanken med glädje, ty huru skulle det väl då gå med den gamla kyrkan? Emellertid gjordes nu förnyad anmälan om saken hos Kongl. Maj:t, och i slutet af denna underdåniga inlaga heter det: »Det är endast med djupaste sorg vi göra denna anhållan och blott med vemod kunna vi tänka oss, att den tid skall komma, då vi icke längre skola samlas i detta härliga tempel, där vi och före oss våra fäder så mången gång hugsvalats af lifvets ord och samfäldt höjt lofsånger och tacksägelser inför nådetronen, — en tid, då vi måhända skola se dessa murar, som trotsat sekler, och dessa hvalf, som djärft lyfta sig i höjden, falla i ruiner, — en tid, då den gamla kyrkan, som på sin tid var en af de mest berömda i Norden och ännu intager ett högt rum bland vårt lands monumentala byggnader, skall stå där förvittrad och öfvergifven, — en tid, då hon, som en gång var i besittning af egendomar och skatter, större än kanske någon annan af vårt lands kyrkor ägde, skall vara såsom en arm och barnlös änka, som ingen vårdar, ingen vidare frågar efter.»
Denna anmälan hade till följd, att Kongl. Maj:t aflät proposition till 1891 års riksdag om bidrag af statsmedel med 100,000 kr. till Vadstena klosterkyrkas restaurering i enlighet med vederbörligt fastställda ritningar och med villkor, att Vadstena och S:t
