kastade en hastig öfverblick öfver vår kyrkliga träarkitektur. Vi hafva en gång ägt resvirkeskyrkor, liknande stafkyrkorna i Norge; en eller annan finnes väl kvar ännu, ehuru af tämligen enkel och konstlös beskaffenhet (rester af intressantare sådana i Nationalmuseum). De flesta af våra träkyrkor äro emellertid konstruerade af liggande timmer. Från medeltiden stå några få sådana kvar; två vackra exempel äro Granhult och Bäckaby, hvilka dock under tidernas lopp undergått åtskilliga förändringar. Talaren, som nyligen besökt dessa kyrkor, lämnade en kort beskrifning af dem i anslutning till några under besöken tagna fotografier.
Professor Montelius fäste — med anledning af föregående talares beskrifning af Granhult, där en rätt märklig S:t Olofsbild väl bevarats — uppmärksamheten på, huru allmän S:t Olofskulten varit i vårt land. Detta kunde förefalla egendomligt, då S:t Olof är ett norskt helgon, men det stode utan tvifvel i samband därmed, att S:t Olof i slaget vid Stiklarstad blef ihjälslagen med en yxa. Han afbildades därför med en yxa i sin hand. Våra förfäder hade under hednatiden dyrkat Tor, som afbildades med hammaren i handen. Likheten mellan Torsbilden och Olofsbilden var därför så stor, att den dyrkan man sedan uråldriga tider ägnat Tor öfverflyttades på Olof. En intressant belysning af detta förhållande hafva vi i staden Torshällas sigill under medeltiden. Staden, hvars namn egentligen var Torsharg, eller Tors helgedom, hade i sitt sigill en Olofsbild.[1]
Kyrkoherden Låftman hade af professor Wrangels föredrag blifvit uppkallad att yttra sig. Han vore med om att bevara Bäckaby ödekyrka, men ej för ett uttalande, att den skulle bibehållas på sin ursprungliga plats. Ty om församlingen behöfver platsen till kyrkogård, bör detta icke förnekas den.
Doktor Salin yttrade: Professor Wrangel talade om stafkyrkor. Vi ha ett par kyrkor, som äro af äldre typ än de i Norge. Sålunda egen typ här. Om de i Norge tidigare haft likadan typ som vi, det känner jag icke.
Professor Wrangel förklarade sig ej hafva sagt, att våra stafkyrkor vore af alldeles samma typ som Norges, utan blott att de liknade de norska stafkyrkorna. Hänvisade till dr Ekhoffs undersökningar. Mot kyrkoherden Låftman ville talaren anföra, att
- ↑ Montelius, Solgudens yxa och Tors hammare, i Svenska Fornminnesföreningens tidskrift, 10:e bandet, sid. 293.
