Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne1112sven).pdf/302

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
294
SVENSKA FORNMINNESFÖRENINGENS TIONDE ALLMÄNNA MÖTE

Bäckaby församling byggt sig en ny kyrka af sten på annan plats än den, där ödekyrkan står, samt att man där har tillfälle att förskaffa sig mark, lämplig till kyrkogård, troligen för blott några få hundrade kronor.


Professor Montelius höll sedan ett föredrag om

Mariakulten i Sverige under medeltiden.

(Utrymmet i tidskriften medgifver icke att här intaga detta föredrag, som torde komma att vid tillfälle tryckas på annat ställe.)

Intendenten G. J:son Karlin från Lund begärde därefter ordet. Han hade önskat att förut hafva vetat, att detta ämne skulle förekomma, i hvilket fall han kanske kunnat lämna några värdefullare bidrag. Nu finge han inskränka sig till några tillfälliga erinringar. Angående den af föredraganden omtalade Mariaklockan, ville talaren framhålla, att i V. Göinge m. fl. trakter af Skåne arbetet alldeles bestämdt upphörde, då Mariaklockan om lördagskvällen ringde. Vesperklockan och Mariaklockan stodo sålunda i ett tydligt sammanhang. Såsom en ytterligare kvarlefva af Mariakulten i södra Sverige framhöll talaren, att då tron lästes och man kom till orden: »född af jungfrun Maria», nego alla kvinnor. Sista gången talaren iakttagit detta bruks allmänna förekomst var för tio år sedan i Härlunda kyrka i södra Småland. Andra exempel på en kvarlefvande Mariakult lämnade de växter, med hvilka Marias namn var förbundet, såsom »Marie ört» och »Jungfru Marie sänghalm», hvilken senare ört Maria för öfrigt torde hafva fått ärfva efter Freja.

Till professor Montelii uppfattning, att Mariakulten under vår medeltid skulle öfvergått i gudomlig dyrkan och att Maria nästan betraktades som en gudomsperson, kunde talaren dock icke ansluta sig. Det bevis prof. M. fann härför i inskriptionen på skeden från 1451: Hjälp S:ta Maria själf tredje kunde icke gälla såsom ett sådant. Hvilken af gudomspersonerna skulle man vågat att utesluta för att lämna Maria den lediga platsen? Denna inskription med sin åkallan syftade på någonting helt annat, nämligen helgongenerationen Maria, Anna och Susanna — dotter, mor och mormor. Såsom stöd för denna uppfattning anförde talaren bland annat en inskription på den mindre kyrkklockan i Hvellinge, Skåne, där det heter: Hjälp Jesus, Maria, Anna och S:ta Susanna. Där står