Maria som den tredje i generationen, äfven om man icke frånser Sonen, som i fjärde led blir generationens kulmen och afslutning.
Professor Montelius ville härvid nu blott anmärka, att orden »Hjälp Maria, själf tredje!» icke kunna betyda, att Maria vore den tredje i ordningen. Ty på annat ställe heter det: »Hjälp Anna, själf tredje!»
Rektor Lundberg påminde om den röda stenen å Vadstena klosterkyrka, därå Birgitta låter Kristus tala så: »Min moder må vara dig insegel, min fader löftesman, och den Helige Ande hugsvalaren för alla dem, som till ditt kloster komma.»
Ordningen personerna emellan kunde ju vara en antydan om, att Birgitta, om än omedvetet, ej hållit så strängt på rangordningen mellan Fadern, Maria och den Hel. Ande.
Komministern R. Pettersson från Vadstena bad att, i anledning af professor Montelii yttrande om betydelsen af Evas fall för kvinnans underdånighet i förhållande till mannen, och om Mariakultens inverkan på kvinnans förbättrade ställning, få framhålla, att flera hedniska folk ställa kvinnan högt.
Professor Montelius ville i afseende på frågan om Eva nämna, att då en för kvinnans förbättrade ställning intresserad person för ej länge sedan hade vändt sig till en herre med anhållan om hjälp uti sitt arbete, hade han fått till svar, »att det var bra som det var; det var hennes egen skuld».
Hvilka källor äro eller hafva varit offerkällor i Östergötland
och angränsande landskap? Denna fråga togs nu under
behandling och inleddes af doktor Salin. Talaren erinrade om det ännu
hos allmogen förekommande bruket att vid vissa högtider, t. ex.
trefaldighetsafton eller midsommarafton, samlas vid vissa källor
för att »dricka hälsa», hvarvid offer nedlades i källan, och
ungdomen gärna förlustade sig med hvarjehanda lekar och danser. Bland
dylika källor nämndes den genom August Blanches skildringar
allbekanta, strax utanför Stockholm vid Uggleviken belägna.
Men hvilken kunde anledningen vara till denna bland allmogen så utbredda sed? Förlustelserna kunde visserligen i sin mån hafva bidragit till denna seds bibehållande, men orsaken till den voro de säkerligen ej, emedan de ingalunda gifva oss någon förklaring på offrandet. Hvarje offerhandling visar med nödvändighet
