Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne1112sven).pdf/305

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
297
I VADSTENA DEN 19—21 AUGUSTI 1901.

Om dessa offer och sammankomster vid källorna hafva religiöst ursprung, så är det nog ej utan sin betydelse att de äga rum antingen vid vårens inbrott eller festen för sommaren. Ställa vi detta i förbindelse med att så många källor voro ägnade åt Tor, som enligt nyare forskningar äfven var en fruktbarhetsgud, så framgår det häraf, att källkulten med all sannolikhet i många fall kan sättas i samband med dyrkan af fruktbarbetsgudar i och för årsväxtens befrämjande. — Mångt och mycket utvisar för oss, att Tor var en fruktbarhetsgud, men framför allt vill jag i detta samband erinra därom, att bocken, hvilket djur var helgadt åt Tor, spelar en mycket framstående roll vid skördefester och andra med skörden förknippade förhållanden, och myter om att Tors bockar kunde slaktas och ätas, men följande dag åter vara lifslefvande och krya, om man blott iakttog att kasta benen till baka i hudarna, är ju en vacker poetisk omskrifning för landtmannens arbete, som skördar sädesfälten och lifnärer sig däraf men kastar en del tillbaka i jorden, hvarefter det åter spirar upp och mognar till en ny skörd.

Att man »dricker hälsa» vid dessa källor har för visso intet att göra med vattnets beskaffenhet, om än en eller annan mineralkälla äfven blifvit en bekant offerkälla, utan torde detta snarare stå i samband med källans egenskap att vara under fruktbarhetsgudens hägn, ty liksom denne gaf kraft åt årsväxten, så att den spirade upp och frodades, så blef människan genom drickandet ur källan delaktig af denna kraft, så att hon »trifdes», växte sig sund och stark.

Liksom alla andra seder och bruk från fordomtima nu hålla på att dö ut, så är det ock med källkulten. Det vore därför redan nu måhända i allra sista ögonblicket, som något af det, som vid den förekommit, kunde räddas åt kommande släkten, men för att lyckas i detta vore det också nödvändigt att så många som möjligt intresserade sig för saken och hvar och en i sin hembygd toge reda på allt, som vore möjligt att få veta om offerkällor, och ville talaren för sin del påpeka följande punkter, som det låge särskild vikt uppå att uppmärksamma, nämligen: dagen och tiden på dagen då källan besöktes, om därvid någon utsmyckning af källan anordnades, om tvagning skedde i källan eller i vatten hämtadt ur denna, om det offrades i eller vid källan, om träd funnos i närheten, och om i så fall offergåfvor, såsom linnelappar eller dylikt, i dessa upphängdes, om väderstrecket, i hvilket källan rinner, om den