Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne1112sven).pdf/306

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
298
SVENSKA FORNMINNESFÖRENINGENS TIONDE ALLMÄNNA MÖTE

ligger nära kyrkan och slutligen källans namn, om den är känd under ett eller flera namn o. s. v. Af offerkällor inom Östergötland nämnde talaren den vid Odenfors, som ännu på trefaldighetsaftonen var talrikt besökt.

Professor Montelius bad att man skriftligen eller muntligen måtte meddela honom underrättelser om offerkällor i Östergötland och angränsande landskap.

Intendenten Karlin var visserligen något tveksam, om man kunde räkna Skåne till angränsande landskap till Östergötland, då Småland ju låg emellan dem båda. Han ville dock lämna några upplysningar om skånska offerkällor. Vid Ramlösa hälsobrunn offrade man för icke länge sedan för återvunnen hälsa — icke penningar, men de synliga minnena af den öfverståndna sjukdomen. Man kunde få se upphängda i träden kring denna hälsobrunn de kryckor, trasor, aftagna bandager oeh annat, som den sjuke burit. Äfven penningeoffer förekommo. Det var naturligt, att källan i sådant fall blef samvetsgrant vittjad. Vid Sandviks och Bosebo kyrkor i Småland, där offerkällor funnos, på det senare stället den berömda Cisselas källa, hade kyrkorna sina förnämsta inkomster af dessa offer. Olofskällan vid S:t Olof nära Simrishamn är att räkna till de mest berömda offerkällorna i vårt land. De från när och fjärran kommande sjuklingarne ströko sig först i kyrkan med den helige Olofs silfveryxa och gingo därpå ned till källan för att offra. Drickandet satte man här icke mycket värde på. Ännu »sökes S:t Ola» ganska flitigt, fast mest af främlingar. En i gamla tider märkvärdig offerkälla var Kilhults (Killehult) källa med 7 ådror. När kyrkan för ett fyrtiotal år sedan flyttades, torde denna källa också hafva spelat sin tysta roll vid bestämmandet af platsen.

Folkhögskolläraren Tornell nämnde flera offerkällor. Vid Hagebytorp i Hagebyhöga socken finns en källa, dit ungdomen samlas midsommarafton. »Långerydsvärmslan» i samma socken ansågs ha läkande verkan, om man kastade dit det verktyg, med hvilket man skadat sig. »S:t Britas källa» i V. Stenby socken besökte man också gärna. Om denna källa berättas det, att S:ta Birgitta, på vandring mellan Ulfåsa och Vadstena, skulle hafva satt sig vid vägen att hvila, samt därvid utropat: »O, hvad jag är törstig!», och strax rann denna källa upp. Grepstadkällan i samma socken besökes också midsommarafton, och där offras än i dag. Hälsogifvande kraft har offer i denna källa, om det sker en