Sedan den stad, som först byggdes på detta ställe, blifvit förstörd, uppfördes på dess ruiner en andra stad. På dennas ruiner bosatte sig en tredje stads invånare, och så vidare. Den sjette staden — allt nedifrån räknadt — har visat sig vara det homeriska Troja, den stad som var samtidig med Mykenæs blomstringsperiod, således med det andra förkristna årtusendets midt.
Bakom år 1500 före Kr. föd. måste således de städers tid, som vi benämna den femte, den fjärde och den tredje, falla. Den andra staden har följaktligen upphört att finnas till så långt före år 1500, att man nu är ense därom, att denna andra stad förstördes omkring 2000 år före Kr. föd. Men då man kan urskilja tre långa perioder af denna andra stads byggnadshistoria, är det tydligt, att staden måste hafva ägt bestånd under många århundraden. Den har sannolikt grundats snarare före än efter år 2500. Men ännu äldre är den första, den äldsta staden.
Emedan många anknytningspunkter finnas mellan det man uppgräft ur dessa båda äldsta städer vid Hissarlik och det som anträffats i södra, mellersta och norra Europa, så kunna vi häraf inse, att det ej längre ligger utom möjlighetens gräns att bestämma, hvad som här i Norden hör till tiden omkring 2000 år före Kr. föd.
För hvar och en som känner den strängt vetenskapliga metod, hvilken de nordiska fornforskarne använda, är det uppenbart, att vi vid alla de kronologiska undersökningar jag i det föregående antydt ej bygga något på ett enstaka fynd. Utan att flera fynd sammanstämma, utan att allt, hvad vi känna om den i fråga varande tiden, talar därför, yttrar jag aldrig en åsikt om åldern af ett forntida föremål.
Af personer, som ej äro förtrogna med vår metod, hör man ofta den invändning göras, att ett i Norden uppgräfdt italienskt arbete visserligen kan vara så gammalt som det uppgifves, men att de nordiska saker, som träffats tillsammans med det, kunna vara mycket yngre, emedan dessa inhemska arbeten kunna hafva tillfälligtvis kommit samman med det italienska, utan att de i själfva verket äro samtidiga. Detta, fortfar man, är så mycket sannolikare, som ju en lång tid kräfdes för att föra ett italienskt arbete till Norden.
Den invändningen kan vara berättigad, om man endast känner ett fynd af detta slag. Då kan det införda föremålet vara mycket äldre än det inhemska. Men om man två eller tre gånger finner
