Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne1112sven).pdf/317

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
309
HURU VI KUNNA VETA NÅGOT OM SVERIGE PÅ MOSES TID.

samma nordiska typ i förbindelse med italienska saker, och om alla dessa italienska saker höra till samma tid som i det första fyndet, då blir sannolikheten för att alla dessa saker verkligen äro samtida mycket stor. Och sannolikheten växer med hvarje nytt fynd af samma slag, till dess den slutligen blir så stor, att den kan kallas visshet, när man härmed menar den grad af visshet, som vid empirisk forskning är möjlig. Det vore ej tänkbart, att dessa saker så ofta skulle hafva träffats samman, om de ej verkligen varit samtidiga.

Föreställningen, att en mycket lång tid, kanske ett eller två århundraden, behöfts för att under dessa aflägsna tider föra italienska arbeten från deras hemland till Norden, är för öfrigt alldeles ogrundad.

Afståndet mellan norra Italien och Nordsjöns eller Östersjöns kuster är ej större, än att man vandrande kan tillryggalägga den på några månader. Emedan nästan hela vägen följer först de floder, som från Alperna flyta till Donau, och därefter Elbe, Oder eller någon annan af de stora floder, som utmynna på Tysklands norra kust; emedan dessa floder till större delen äro segelbara, åtminstone för små farkoster, och emedan man således på mycket långa sträckor kan begagna sig af en båt, som följer med strömmen; så blir den tid, som kräfves för att föra varor från Italien till Norden, ännu kortare och färden vida bekvämare, än om man hela tiden måste vandra till fots.

Hvad jag nu sagt gäller dock endast under den förutsättningen, att dessa flodvägar voro kända och öppnade för handeln på den tid, som nu är i fråga. Och en betydande handel, som följde dessa vägar, förband redan då Europas olika delar med hvarandra. Redan en ytlig bekantskap med de otaliga fynd, som under de sista hundra åren gjorts i olika delar af Europa, är tillräcklig att visa, å ena sidan att Sverige och öfriga delar af Norden mycket långt före vår tideräknings början stått i handelsförbindelse med mellersta Europas länder och dessa länder i sådan förbindelse med Italien, samt å den andra sidan att de nyss nämnda flodvägarna tvärt öfver kontinenten redan då voro kända. Man har nämligen just utefter de ifrågavarande flodernas lopp funnit ett stort antal från Italien och andra sydligare trakter införda arbeten.

Direkta uppgifter från de delar af det forntida Europa, om hvilka historien har något att förtälja, gifva också vid handen, att