Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne1112sven).pdf/342

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
334
JOHAN NORDLANDER.

»Samma träsk och land», heter det vidare, »bruka Pithå Lapperne och Nories lappar». Man gjorde sålunda skillnad emellan Jämtlands och Norges lappar. Med de senare menades antagligen sådana, som bodde i den gamla norska lappbygden i jämnhöjd med Jämtlands nordligaste spets, Jadnem.

Se vi slutligen efter, huru förhållandena gestaltade sig efter Brömsebro-freden, så finna vi i landsböckerna för 1646 och 1647 lappar upptagna i Hammerdals, Offerdals och Kalls s:nar. Lapparne på Hammerdals Fiälle voro:

Lars Torkelsson, Jon Clemetsson.
Tomas Larsson, Anders Nilsson och
Torkil Andersson, Olof Nilsson.
De i Offerdal voro:
Olof Andersson i Stenfiell. Joen Andersson,
Olof Siulsson, Olof Tomesson,
Måns Siulsson, Mats Torkelsson,
Jöns Siulsson. Clemet Nilsson och
Mårten Siulsson, Olof Torkelsson.

I Kall funnos endast Mårten Jönsson, som skattade för Särf och Sult fiäll, och Tomas Jönsson, hvilken erlade skatt för Drundris och Hattoms fiäll. Oviksfjällen voro tydligen då ännu icke befolkade af några lappar.


Tillägg vid korrekturet. Den ofvan s. 331 upptagna lappen Morten Olsson ha vi funnit omnämnd äfven i ett bref af Loduig Munck, befallningsman öfver Trondhjems län, dateradt Thrundhiem d. 30 juli [15]71. Genom detta fick Morthen Oluffsson befallning »offuer saa mange finner, som vnder hanss selskaff er». Dessa skulle vara M. O. hörige och lydige i allt, hvad han på den danske konungens vägnar bjöde och befallde. M. O. och det sällskap, hvarmed han nu i fjället umgicks, men ej flera, skulle få vara »her vdj Norigis Greensser, saa vitt som her till Thrundhiems Leen, udj Bare fielde», där de finge skjuta och ringa björnar, älg och ren till deras underhållning. »Finnarne» å sin sida skulle vara Danmarks och Noriges konung hulle och tro samt årligen till Staffens gifva honom all den skatt, som de förut gifvit till Sverige och Jämtland. — Lappen i fråga återvände emellertid, såsom vi sett, till Piteå lappmark. På förbindelse emellan denna och Jämtland tyder det ock, då vi i Lais by år 1592 finna en lapp, som heter Clemet Andersson med tillnamnet Jempt.