Hvem var ”Staffan stalledräng”?
Ett bidrag till lösningen af denna fråga[1]
af
G. Djurklou.
Det s. k. Staffanssjungandet under natten till annandag jul har
visserligen så ofta i skrift behandlats både i äldre och nyare tider,
att det ämnet borde kunna anses alldeles uttömdt. Särskildt hafva
Sven Grundtvig och med ledning af hans forskningar Richard
Bergström i den nya upplagan af Geijers och Afzelii folkvisor
lämnat ganska omfattande utredningar, som — åtminstone den
sistnämndes — torde kunna antagas vara allmänt kända. Men detta
oaktadt är det samma förhållande med denna fråga som med nästan
alla, hvilka afse samband emellan äldre och nyare tider, att huru
mycket än därom skrifves, något alltid återstår, som fortfarande är
dunkelt och därföre förtjänar en närmare belysning. Af den gamla
visan om Staffan stalledräng med de fem fålarne får man ingen
förklaring öfver dennes förhållande till Herodes, med hvilken han
såsom själfva hufvudpersonen uppträder uti julupptåget. Och
anledning härtill sökes äfven förgäfves i det nya testamentets
urkunder. Någon traditionel orsak måste dock hafva funnits, och att
om möjligt uppsöka denna är afsikten med närvarande uppsats.
- ↑ Ett försök att besvara denna fråga har förut lämnats uti en af Södermanlands och Nerikes nation i Upsala år 1897 utgifven festskrift, närmast afsedd för en mera begränsad läsekrets. Sedan dess hafva några nya fakta tillkommit och framkallat en uppmaning att i denna för folklorister lättare tillgängliga tidskrift åter upptaga frågan; men då en knappt tillmätt tid icke medgifvit en fullständig omarbetning, framträder uppsatsen här i det närmaste oförändrad endast med de tillägg, som en fortsatt forskning betingat.
