nödgade honom att bära pilten till Trajani rike och där lägga honom utanför den grekiske biskopen Juliani dörr. Biskopen upptog pilten, kallade honom Nathanael (thz ær Gudz hws) och undervisade honom i Mose lag. När han så vuxit till, uppenbarade sig en ängel för honom, omtalade huru han blifvit borförd och bjöd honom vända åter till sina föräldrar. Biskopen gaf sitt bifall, och Stephanus hinner knappast inträda i föräldrahemmet och gifva sig tillkänna, förr än den i stenbelätet inneslutna onde anden börjar ropa och bedja om förskoning, frestande Stephanus med fagra löften om bistånd emot alla fiender. Detta beveker ej Stephanus. Han låter upptända en eld och i denna kastas »affgudhet», som under den däri inneslutna andens klagan, att denna eld var honom långt svårare än afgrundslågorna, förbrännes till aska. Stephanus blifver därefter lärjunge hos »Doktor Gamaliel», där han får Paulus till kamrat, men öfverträffar snart både denne och själfva mästaren i konst och visdom. Genom bekantskap med Filippus blifver han Kristi lärjunge, predikar efter Kristi uppståndelse »i Asia, Cilicia och Alexandria» samt uppväcker en död i »Asia stadh», hvarför apostlarna göra honom till diakon. Berättelsen slutar med en uppmaning, att den, som »mera vil aff honom wetha, tha ganghe til Apostlabokenna».
Denna besynnerliga väfnad af erinringar från berättelserna om Zakarias och Elisabeth, och om huru Jesus frestades af Satan samt från gamla sagor om bortbytingar kan icke tillmätas någon synnerligt hög ålder, och att i dessa fria fantasier af en barnafrom, men dock mäkta okunnig auktor något kan grunda sig på äldre sägner om denne Stephanus, är ej sannolikt. Sagan, sådan hon af Johannes Mathæi meddelats, förskrifver sig sannolikt från Italien, där uti den åt S:t Stephanus helgade domen i Prato finnas frescomålningar af Filippo Lippi, hvilka antagas hafva tillkommit emellan åren 1452 och 1464, och bland andra taflor ur detta helgons lif framställa hans födelse och bortröfvaude af djäfvulen äfvensom hans återkomst till hemmet. Eljest synes denna del af S:t Stephanslegenden ingenstädes bland de många framställningar af hans lif, som bevarats från medeltiden nästan öfverallt i Europa. Alla dessa hålla sig tämligen troget inom Apostlagärningarnas ram, och däraf kan man också sluta, att sagan om S:t Stephani ungdom hvarken kan äga någon högre ålder ej heller tillerkänts full trovärdighet.
