vältrat sig på fältet i det daggfuktiga gräset. I Lausitz inskränker man sistnämnda daggbad till fötterna: man går midsommarmorgonen barfotad i det fuktiga gräset.[1] I Österbotten plägar man åter tidigt på midsommarmorgonen vandra ut för att dricka det vatten, som blifvit kvar på jordfasta stenar. Detta skall hjälpa för hosta.[2]
Men midsommardaggen har, såsom framgår af åtskilliga uppgifter, äfven andra utomordentliga verkningar. Från Norrland meddelar P. A. Lindholm,[3] att man där insamlar midsommardagg ej endast såsom medel mot hudåkommor o. d. utan ock i afsikt att därmed bestryka mjölkstäfvor »för att därigenom af korna få mycken mjölk under sommaren». I stället för att, såsom vi redan sett, »draga dagg» från andras fält till sina egna ängar eller till sin ladugård öfverför man således här hans kraft till mjölkkärlen. Från södra Sverige finnas flere uppgifter om huru midsommarnattsdagg tillvaratages såsom ett jästämne. I Skåne säger husmodern, när hon på midsommarmorgonen tar in sina af dagg våta dukar, att hon »samlar in jäst»,[4] och i Småland uppsamlades midsommardagg för att läggas i degen, när man bakade bröd[5], eller för att användas vid hvarjehanda andra jäsningsprocesser.[6]
Vi vilja nu rikta våra blickar fjärran hän, nämligen till det land, som har den äldsta historia att uppvisa — till Ägypten. I sin resebeskrifning omtalar Casten Niebuhr,[7] att man i Kairo, för att på förhand underrätta sig om Nilens kommande höjd under dess då inträdande stigning samt om det förestående årets däraf beroende äring, omkring den 18 juni på taket utlägger ett stycke deg. I öfverensstämmelse med den mån degen följande morgon finnes hafva blifvit tyngre eller jäst, beräknas flodens stundande tillväxt. Man säger, att den natt, då degen tilltager i tyngd eller jäser, nedfaller i Abessinien en droppe, som sedan verkar flödet. Denna droppe kallas enligt Niebuhr nokta, ett ord, som, väl af en tillfällighet, väcker erinring om det grekiska nektar. Vi anträffa
- ↑ Niederlausitzer Mittheilungen, B. VI, sid. 25.
- ↑ J. W. Murman i Suomi 1854, sid. 292.
- ↑ Hos lappbönder, sid. 72.
- ↑ Eva Wigström i Ord och Bild 1896, sid. 19.
- ↑ Hyltén-Cavallius: Wärend och Wirdarne, D. 1, sid. 184.
- ↑ G. Djurklou: Unnarsboarnes Seder och Lif, sid. 70.
- ↑ Sammandrag af Casten Niebuhrs resa i Levanten, Stockholm 1787, sid. 45, 46.
