24. Det ofvan citerade samtalet mellan Ejolf och Finne (Ljósv. 30) fortsättes så, att Eyolf säger: »menar du, att deras fylgjor äro duktigare än mina och mina fränders?»
Dessa båda exempel närma sig de talesätt, där hamingja begagnas i afbleknad betydelse om en mans lycka eller framgång, synonymt med orden gipta, gæfa. Hamingja kan vara alldeles liktydigt med fylgja — så användes det i Vigaglums saga om Vigfuss herses fylgja — men vanligare är den ofvannämnda betydelsen. Man tänkte sig, åtminstone ursprungligen, att lyckan berodde på fylgjan. Detta sammanhang är skönjbart i vissa ex. Då Torsten Ingemundsson tack vare fylgjans varning undgått Groas försåt, säger hon, att det är svårt att stå emot Ingemundssönernas »gipta» (Vatnsd. 36; se ex. 12 ofvan). Så säges också i Njála 58, att det är svårt att »gå emot Gunnars gipta». Flera liknande ex. finnas. Gipta är väl här tänkt som det mått af framgång, som är bestämdt för en människa. Dock tycks begreppet tangera fylgjaföreställningen.
Man kunde låna en annans gipta eller hamingja för att utföra något svårt uppdrag. Så lånar Olaf Tryggvason Hallfred sin gipta, när han skickar honom att döda Torleif (Hallfr. 6). »Ok skal ek til leggja mina giptu», heter det. I kap. 7 berättas, att Hallfred lyckas försvara sig mot en fiende »med Guds hjälp och konung Olafs gipta», och i Ljósv. 32 säger Eyolf sig skola utföra ett konungens uppdrag »med konungens hamingja». I Vatnsd. 3 säges Torsten Ketilsson förlita sig på sin faders hamingja, och det är tack vare hamingjan han kommer oskadd från ett farligt äfventyr (kap. 4).
Hamingjan följde ock med namnet (Vatnsd. 7 och 13). Om man lyckas i en sak, beror på hamingjan (Vatnsd. 8). En hamingjumaðr eller giptumaðr är den, som har lyckan med sig (däremot säges om Gisle Sursson, att han icke är någon gæfumaðr, ehuru han är en förträfflig man). Äfven i dessa talesätt ligger fylgjatron kanske bakom, men hamingjan eller giptan fattas icke såsom ett personligt väsen.
Såsom af ofvan anförda exempel framgår, uppenbarar fylgjan
sig vanligen i drömmen, blott sällan ser man henne i vaket
tillstånd. På de 20 exemplen på, att fylgjor visat sig för människor,
komma endast 6 fall, då det skett i vaket tillstånd. I tre af dessa
