Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne1112sven).pdf/555

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM FYLGJA-TRON.

fall bebådar det dens död, hvars fylgja visar sig. Njals huskarl Tord (ex. 2) och Hallfred vandrædaskald (ex. 13) se båda sin egen fylgja kort före sin död.[1] Hedin i Helgakv. Hj. (ex. 16) ser sin broders fylgja kort före dennes död. Af de öfriga tre fallen är ex. 4 en mycket fantastisk berättelse, föga representativ för ifrågavarande föreställningsvärld, och ex. 17 icke heller fullt analogt med andra fylgjauppenbarelser, ty det är ättens och på samma gång asatrons diser, som Tidrande ser; i båda fallen följer emellertid den persons död, som sett synen. I ex. 20 bebådar synen ingens död; men Njal var en man, som såg mer än andra, och sådana se vakna, hvad andra blott se i drömmen.[2]

Det kan således — för våra källors vidkommande — uppställas som regel, att fylgjan för vanliga människor (som icke äro »synska») blott visar sig i drömmen, utom då hon varslar död för den hon följer (event. för den som ser henne). I drömvärlden hör fylgjan hemma. Den sofvande, som drömmer om fylgjor, jämrar sig vanligen i sömnen. En egendomlighet, som upprepas i flera af berättelserna, är att fylgjans annalkande ger sig till känna genom en plötsligt påkommande obetvinglig sömnlust. Så är fallet med Gunnar i ex. 3. Einars dröm om brodern Gudmunds fylgja (ex. 6) inträder icke heller under nattens sömn, utan det heter, att han lade sig ned och somnade, på e. m. som det tycks, och man kan förutsätta, att den omtalade sömnigheten äfven här tänkes ha kommit på. När Gisle Sursson drömmer om fåglarna (ex. 9), hade han förut icke kunnat sofva, men gripes plötsligt af sömnighet. Denna omständighet förekommer aldrig, då det är drömkvinnorna, som besöka honom. Ex. 21 är i detta afseende särskildt att beakta (se

  1. Man kan dock icke af föreliggande källor dra den slutsatsen, att det med nödvändighet ansågs för ett dödsbud, om man med vakna ögon såg sin egen fylgja, ty Hallfred var redan döende, och hans fylgja kom för att söka en annan man att följa; och hvad Tord beträffar, så behöfver man inte i Njáls ord: »þú munt vera maðr feigr, ok munt þú sjet hafa fylgju þina», inlägga den meningen: du måste dö snart, emedan du sett din egen fylgja; utan det är naturligare att tolka dem så: det är din fylgja du sett, och hon var blodig, det måste betyda döden. — Å andra sidan finnes i dessa sagor intet ex. på, att en man, utan att vara nära döden, vaken sett sin fylgja.
  2. Möjligen utgör ex. 21 ett härmed likställdt fall, om näml. Svan såg Osvifrs fylgjor, hvilket sagan dock icke omtalar. Äfven Svan var »clairvoyant».