Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne1112sven).pdf/565

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
187
DET NORDISKA TREPERIODSSYSTEMET.

brons.[1] Och Hesiodos, som äfven lefde i förra hälften af nämnda årtusende, kände mycket väl den tid, då man hade vapen och verktyg af brons, men ej ägde »det svarta järnet».[2]

Minnet af bronsvapnens bruk på det trojanska krigets tid fortlefde äfven långt efter Homeros’ och Hesiodos’ dagar. I det femte århundradet före Kristi födelse sjunger Euripides om »de bronsspjutbärande trojanerna»,[3] och ännu på Augusti tid, då Virgilius talar om en af Æneas’ italienska fiender, beskrifver han,[4] huru

»Skölden blänker af kopparens glans; af koppar är svärdet.»

Pausanias, som lefde på Antoninernas tid, vet, att de grekiska heroernas vapen voro af brons. Härför åberopar han Homeros

  1. ↑ Det ord chalkós, som Homeros och andra grekiska författare använda vid beskrifning af sådana vapen o. dyl., öfversättes vanligen, ehuru orätt, med »koppar». De ur grafvarna från ifrågavarande tid upptagna vapnen hafva visat sig vara icke af koppar, utan af brons. — Ordet chalkós, och det därur afledda chalkévs, (koppar-)smed, anses af några vara nära besläktade å ena sidan med namnet på Chaldæen och dess invånare, men å den andra med det grekiska ordet chályps, hvilket betecknar dels (Nord-)Chaldæens invånare, dels stål. Zeitschrift für Ethnologie, 35:te årg. (Berlin, 1903), sid. 921. — Vi skulle då här hafva en småningom försiggående ändring i betydelsen af ett ord, som i äldre tid betecknade koppar och brons, men i senare tid järn och stål. Förklaringen ligger utan tvifvel däri, att man vid den ena tidpunkten liksom vid den andra med detta ord betecknade den metall, hvaraf vapen och verktyg förfärdigades: i början var det koppar och därefter brons, men sedan blef det järn, eller rättare stål. Samma förhållande träffa vi, märkvärdigt nog både i Indien, där betydelsen af ordet ayas — det romerska æs — på enahanda sätt glidit, och i Egypten, där ordet bi (om man så får återgifva de hieroglyfer, som här äro i fråga) också i äldre tid betydde brons och i senare tid utgjorde hufvuddelen af det ord, hvarmed järnet betecknades. Montelius, Die Bronzezeit im Orient und in Griechenland, i Archiv für Anthropologie, XXI (1892), s. 5. — Detta är för öfrigt ej det enda fall, där benämningen på en metall har sitt ursprung i namnet på ett land eller en plats. Ordet koppar, det latinska cyprium æs eller endast cyprium (senare cuprum), är bildadt af Kypros, det grekiska namnet på ön Cypern, och ordet brons leder sin härkomst från ett ortnamn: Brundusium, den nuvarande staden Brindisi i sydöstra Italien. Motsvarigheter härtill från andra områden äro, då engelsmännen kalla porslin china och vi tala om karduan, läder från Cordova.
  2. ↑ Hesiodos, Arbeten och dagar, I v. 150.
  3. ↑ Euripides, Trojanskorna, v. 143.
  4. ↑ Virgilius, Aeneis, VII v. 743. På grundspråket heter det »æreus ensis», hvilket rätteligen bör öfversättas med brons-svärd.
Hämtad från ”https://sv.wikisource.org/w/index.php?title=Sida:Svenska_fornminnesföreningens_tidskrift_(IA_svenskafornminne1112sven).pdf/565&oldid=537720”