vapen, hvilken åsikt icke blott, såsom vi sett, uttalats af de nyss anförda forskarne, utan äfven delades af andra samtida.[1]
På samma sätt som förf. framkastar, men nekande besvarar den viktiga frågan, om icke stenkilarna äfven användts som verktyg, på samma sätt gör han med frågan om det sätt, hvarpå de hållits. Han tänker visserligen (sid. 318) på möjligheten af att de varit instuckna och fästa i ett klufvet träskaft, men afvisar denna tanke, emedan kilarna, som äro smalare och tunnare baktill, måste hafva fallit ur skaftet. Han anser därför, att de vid begagnandet hållits i handen.
En ur en graf upptagen stenhammare med skafthål förklaras vara använd i krig som vapen och i fred som värdighetstecken för en höfding; hålets litenhet visar, att skaftet hvarken varit tjockt eller långt (sid. 335).
Jämte denna stenhammare hittades en flintknif, af det slag, säger förf. (sid. 334), som »man vanligen håller för offerknifvar,[2] men som herr dr. Major anser vara spjutspetsar».
»Att för öfrigt», heter det på ett annat ställe (sid. 231), »dylika stenknifvar — ty vi vilja låta dem behålla sitt namn — begagnats till bords- och brödknifvar i brist på sådana af järn eller stål, det är onekligt, vid tanken därpå, att de flesta amerikanare före spanjorernas ankomst, och innan de förra blefvo bekanta med järnets bruk, haft såväl knifvar som yxor och bilor af sten, ja till och med af den skärpa, att de liksom med en rakknif kunnat därmed borttaga och afskära håret, såsom det framgår af alla resebeskrifningar från Amerika, då det är fråga om invånarne på öarna Hispaniola, Cuba, Jamaica etc., likaväl som om dem på fastlandet.» Därefter påminnes därom, att judarne både i äldre och senare tid användt stenknifvar vid omskärelsen.[3]
- ↑ T. ex. professor Joh. Herm. Sminke i Marburg, som i en 1714 utgifven disputation De numis sepulchralibus et armis lapideis veterum Cattorum in Hassia inferiore ad vicum Madensem erutis uttalar den åsikten, att de långa och spetsiga stenar, som ofta påträffas i tyska grafvar, användts som vapen, dels att slå med, dels att kasta. Enligt företalet till Rhode’s ofvan anförda arbete.
- ↑ Jfr Nyerup, Oversyn over fædernelandets mindesmærker, sid. 32.
- ↑ Det uppgifves (sid. 232), att judarne på förf:s tid visserligen vid omskärelsen använde knifvar af stål, men att dessa voro försedda med skaft af sten, hvarjämte den upplysning meddelas, att barn, som antingen voro dödfödda eller som aflidit före den 8:e dagen, skulle omskäras med skifferknifvar.
