Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne1112sven).pdf/578

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
200
OSCAR MONTELIUS.

afbildningar af några,[1] ty de anträffas stundom i gamla grafhögar och ofta äfven tillfälligtvis i åkrarna. Allmänheten, okunnig om det gamla bruket, kallar dessa stenar åskviggar och tror, att de från himlen slungats mot de dödliga, under det att de endast af mänskliga händer kastats mot fiendens hufvud. Tillspetsade ben fästes på kastspjuten, och med fiskarnas skarpa tänder skodde man sina pilar, ett bruk som ännu fortlefver hos de aflägset boende lapparne, hvilka längre än andra folk bibehållit forntidens enkelhet. Jag erinrar mig, att den berömde engelsmannen Dampier ännu i våra dagar sett stenyxor i bruk hos några folk i Amerika.»

Eccard fäster särskildt (sid. 80) uppmärksamheten på det tålamod, som de gamle måste hafva utvecklat vid tillspetsandet och genomborrandet af de hårda stenarna, »hvilket äfven för oss med våra maskiner medför en icke obetydlig svårighet».

Han framhåller också, att såsom de första minnesmärkena varit stenar, så voro äfven de första vapnen och verktygen (»utensilia») af sten, på en tid då man ännu var okunnig såväl i skrifkonsten som i konsten att bearbeta metaller. Han anför ej exempel härpå från de profana skriftställarne, då han kan erhålla sådana ur bibeln. »Sedan knifvar af sten», fortsätter han (sid. 81), »för det dagliga bruket blifvit utbytta mot sådana af brons och slutligen af järn, begagnades de dock fortfarande för religiösa ändamål, där man ej lätt medgifver ens den minsta förändring. De heliga knifvar, med hvilka omskärelsen utföres hos judarne äro ännu i vår tid af sten.»

Ehuru Eccard ej begagnar uttrycket stenåldern, har han dock, såsom vi af det nu anförda finna, redan för mer än 170 år sedan insett icke endast, att stensakerna varit använda i det dagliga lifvet, utan ock att de förskrifva sig från en tid, då metallerna ännu voro okända. Det skulle likväl dröja länge, innan denna insikt blef fruktbärande för vetenskapen, och detta oaktadt Eccard ej är den enda, hvilken uttalar dylika åsikter. Så säger sir William Dugdale[2] redan under 1600-talet, att stenyxorna begagnats som vapen, innan man lärt känna brons och järn.

  1. Detta göres ock på en särskild plansch (vid sid. 79). Om en där under n:r XV afbildad sten anmärker Eccard, att Major anser den vara en offerknif, under det att Eccard snarare betraktar den som en spjutspets.
  2. History of Warwickshire, sid. 778. — Evans, Stone Implements, sid. 3.