I en under professor Johan Engeströms præsidium år 1735 i Lund försvarad akademisk afhandling De cultris veterum lapideis deduceras vidlyftigt flintknifvarnas användande vid judarnes omskärelse i gamla testamentets tid; men därjämte uttalas den åsikt, att äfven hedningarne hade kunnat använda dessa redskap till världsligt bruk. Det vore nämligen att antaga, att de äldsta redskap blifvit gjorda af sten. »Äfven om man kunde förmoda», heter det, »att människorna före syndafloden, Kains efterkommande, hade förvärfvat kännedomen att arbeta metaller, så måste likväl, då människorna efter syndafloden vid babyloniska förbistringen spriddes öfver alla världens delar, några af dem hafva kommit till sådana trakter, hvarest inga metaller förefunnos, och därigenom blifvit tvungna att begagna stenen såsom redskap. Så småningom glömde man då den skicklighet att arbeta metaller, som man möjligen före babyloniska förbistringen hade tillägnat sig.»[1]
En annan lärare vid Lunds universitet, Kilian Stobæus, professor i historia, presiderade år 1738 för en af honom författad disputation,[2] i hvilken han först vederlägger den då ännu vanliga åsikten, att stensakerna skulle vara nedslungade genom blixten. Väl vore det sant, att man någon gång hittat stenar af nu ifrågavarande slag på de ställen, där åskan slagit ner, men detta berodde därpå, att stenen redan förut funnits på stället (sid. 40).
Stobæus förklarar det visserligen vara onekligt, att hebreerna användt knifvar af sten vid omskärelsens sakrament, men han säger sig aldrig hafva hört talas om detta bruk hos de nordiska folken; ej heller kan han föreställa sig, att stenverktygen varit använda här af Cybelepräster, såsom Rudbeck antagit. Väl hade stensakerna haft en stor användning vid heliga förrättningar, men detta hade ej varit deras enda bestämmelse. Det synes också Stobæus vara föga sannolikt, att alla de många grafvar, i hvilka kilar och knifvar af sten anträffats, varit offerprästers; snarare vore höfdingar jordade i dessa grafvar (sid. 49—51).
- ↑ Bibliotekarien Elof Tegnér har i sina Anteckningar om Lunds universitets historiska museum, intagna i Samlingar till Skånes historia, fornkunskap och beskrifning 1871, sid. 5 o. följ., ur glömskan framdragit såväl Engeströms skrift som den af Stobæus författade disputation, om hvilken här nedan talas.
- ↑ ᛉᛁᚭᛚᚽᛣ ᛡᛆᛉᛆᚱ ᚦᚭᚱᛋ (Mjolner hamar Thors) seu Ceraunii betulique lapides, disputatione historica illustrati; äfven intagen i Stobæi 1753 i Danzig tryckta Opuscula (sid. 113).
