nyare och äldre handlingar har jag icke i de socknar, inom hvilka det egentliga dalmålet talas, kunnat finna något bynamn, som har någon likhet med detta årdesu. Vore det åter ett gårdsnamn, så är det egendomligt, att det står efter och icke före egennamnet. I kyrkböcker från slutet af 1600-talet står gårdsnamnet regelbundet före egennamnet. — Själf vågar jag ingen gissning angående årdesu utan lämnar frågan öppen.
lof .... Här har troligen liksom i inskriftens första del stått lofted eller någon sammansättning, där loft ingår som första sammansättningsdel, fast den senare delen af ordet är utplånad. Till och med f-runan är mycket otydlig, och blott dess öfre del ᛓ är bibehållen.
Hvad de fem första tecknen, som stå öfverst för sig själfva, betyda, är ovisst. O E. som ju icke äro runor, betyda kanske Olof Ersson. ᚽ ᛡ ᚴ äro kanske bomärken för de gårdar, på hvilka loftet stått, ty enligt de uppgifter, jag inhämtat om loftet, har detta på senare tid flyttats flera gånger och senast från den en half mil bort belägna byn Åberga i Orsa. De nämnda tecknen äro dock icke bomärken vare sig för den gård, på hvilken loftet stod i Åberga, eller för Ollargården i Orsbleck, där det nu befinner sig.
Jag öfversätter inskriften sålunda:
Erik Olsson, han har gjort loftet 1635. Erik Årdesu(?) har gjort lof ....
Såsom af det föregående framgår, består inskriften af två delar, af hvilka den andra med nästan samma ord upprepar, hvad den första sagt. Möjligt är, att loftets byggmästare Erik Olsson genom två inskriptioner, en på hvardera sidan om årtalet 1635, som står på stockens midt, rätt öfver dörren, velat så mycket säkrare för eftervärlden bevara minnet af sig såsom mästare till denna på sin tid och i denna trakt säkerligen storartade byggnad. Man kan ju dock äfven tänka, att det är en annan Erik, som gjort någon del af loftet, t. ex. trappan eller något annat, och velat äfven han genom en inskrift få sitt namn förevigadt. För att skilja sig från Erik Olsson har han efter sitt namn tillfogat ordet årdesu, hvilket ord ju möjligen skall tillkännagifva hans hemvist eller kanske är hans tillnamn eller gårdsnamn. Om man får tänka sig, att inskriften är gjord af två olika personer, som ristat hvar sin del, den ena före och den andra efter årtalet, så skulle detta kunna lämna en förklaring öfver hvarför några runor, som igenkomma i samma ord
