OGL.;” men de anförda orden funnos redan på Lundii tid tryckta i ÖGL. ÄB. 17. Likaså anför han sid. 17: ”Sun taki arf ok vrf sum sun,” och åberopar i kanten: ”Fragm. & memb. vet. leg. OL. (läs OG.) c. 1. & 2. DaleLL. princ. Ärfd. br.” Men dessa ord hafva likaså litet någonsin funnits i ÖGL., som de stå till att läsa i den så kallade Dalelagen. Det är således klart att dessa citater endast skola tjena till en prydnad, och för öfrigt förtjena lika liten upmärksamhet som hvad Lundius talar om sina ”veteres membranae” af Vestgötalagen[1].
II. Om Östgötalagens äldre editioner.
Östgötha Laghen, Thän af Forna Swea ok Götha Kunungar ok Regänter, ok särdeles Kunung Knuth Erik hin Heligas Son ok Birger Jarl, Stadgadh ok förbätradh är widh åhrom 1168. ok 1260. Tryckt j Stockholm, af Anund Olufsson. Anno Christi M DC VII. In fol.
Denna uplaga innehåller 65 med Romerska siffror numrerade blad, utom titelbladet, och ett blad i slutet, der ”någhre varietates eller åtskilligheeter” äro anmärkta. Att titlen är författad af utgifvaren, och visst icke funnits indgon handskrift, om ej i någon afskrift från 16:de århundradet, och att Konung Knut och Birger Jarl här nämnas af den anledning, att deras namn förekomma på några ställen i lagen — detta behöfde ej anmärkas, om ej denne titel blifvit åberopad såsom bevis på Östgötalagens ålder[2]. Det är troligt att denne och de öfrige i
- ↑ Se VGL. föret. sid. XLI — XLV.
- ↑ Stiernhöök, de Iure Sveonum et Gothorum vetusto, sid. 15. Burman, om Province Lagarnes ålder &c., Vitterh. Hist. och Antiq. Acad. Handl. VI. 228. K. Schildener, Guta-lagh, Greifsw, 1818, sid. XIV.
