Sida:Sweriges gamla lagar VII (1852).pdf/18

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs


X

gällande. Man skulle vänta att härom vinna uplysning ur gamla domböcker och andra handlingar, som ännu kunde finnas qvar på Gotland. Men på Gotland finnes, så vidt jag kunnat utröna, ganska litet qvar af handlingar, äldre än nämnda tidpunkt; och inga sådana finnas i häradsrätternas arkifver. De handlingar, som förvaras i Visby Rådhusarkif, hvaribland en liten samling af permebref, lemna i förevarande fråga ingen uplysning. Af de upgifter, som i anledning af Kongl. Förordn. d. 17 April 1828 inkommo till Domcapitlet från kyrkorna på Gotland, inhämtas att inga äldre märkvärdiga böcker eller handlingar finnas i någon af kyrkorna. Bland de Danska Konungabref och andra handlingar, som förvaras i Visby Domcapitels arkif, finnas afskrifter af några handlingar som strax skola omtalas. Men först är att märka Konung Hans förordning af 1492 (här tryckt, IV. 1.), der ”then gamble Gudlandz lough, med alle sine artickler och puncter” i allmänhet, och särskildt i några stycken, stadfästes[1]. Ehuru ändamålet med denna förordning egentligen var att, genom stadganden, hvilka, såsom Schildener anmärkt[2], till största delen äro hämtade ur Skånelagen, fylla den i Gotlandslagen befunna bristen på föreskrifter om böter till Konungen, så finnes häraf emedlertid att ”den gamla Gotlandslagen” ännu i slutet af 15:de århundradet var i bruk, och framgent skulle lända till efterrättelse. Det var således till följd af ett praktiskt behof, som denna lag ännu i 16:de århundradet icke blott blef afskrifven, utan ock öfversatt på Danska. Då likväl Gotlandslagens stadganden redan vid nämnda tid måste hafva varit till en stor del oanvändbara och äfven obegripliga, i synnerhet för de Danska ämbetsmännen (såsom man ock kan finna af den Danska öfversättningen), så kan man ej förundra sig öfver den klagan, som ett århundrade senare fördes i Konung Christian IV:s bref af d. 12 Julii 1595[3]) deröfver, att på Gotland tillgick mycket oordentligt med de saker, hvari der skulle dömas, af den orsak att folket icke viste efter hvilken lag och landsrätt de skulle rätta och förhålla sig; i anledning hvaraf påböds att Konungens undersåter på Gotland skulle rätta sig efter den Skånska lagen; men så vidt som Recessen förmäler och utvisar, skulle de derefter rätta och förhålla sig. (Med Recessen, som äfven på flera ställen åberopas i 1618 års förordning, som strax skall omtalas, menas utan tvifvel någon numera obekant Kongl. förordning angående Gotland.) Att införa Skånelagen på Gotland, gick naturligtvis icke så lätt. Också förmäles uti en af de till rättartings hållande på Gotland förordnade Commissarier d. 30 Augusti 1618 utfärdad förordning[4], huruledes oredan i rättegångssaker fortfor, och att hvad genom nyssnämnda 1595 års Kongl. bref hade blifvit stadgadt, ”ännu intill denna dag icke blifvit hållet och efterkommet.” Genom denna förordning meddelades

  1. ↑ Se inledningen och artt. 13, 32.
  2. ↑ Gutalag, sid. 251.
  3. ↑ En afskrift af detta K. bref finnes i Visby Domcapitels arkif; en annan förvaras i Riksarkifvet i Stockholm. Det är tryckt i Handlingar rörande Skandinaviens historia, XXIX. sidd. 361–2.
  4. ↑ Denna förordning, hvaraf en afskrift finnes i Visby Domcapitels arkif, och en annan i Riksarkifvet i Stockholm, är tryckt i nyssnämnda Handlingar, XXX. sid. 359 o. följ.
Hämtad från ”https://sv.wikisource.org/w/index.php?title=Sida:Sweriges_gamla_lagar_VII_(1852).pdf/18&oldid=539837”