med en liten släng, som är utan betydelse, t. ex. i prister, war, ackir, tochter, liet, ist, taet, mag &c. De här förekommande anmärkningsvärda förkortningar äro framställda på Tab. I. Ofta förekomma skriffel, som dock äro egenhändigt rättade; på ett ställe äro ord öfverstrukna och märkta med undersatta punkter[1]; på några ställen hafva rättelser blifvit gjorda genom tillagda ord[2], såsom: an gersten . . . das ist inden garbin, cap. 3: 1; nyre adir hode, 19: 18; vorware vnde habe, 47: 3.[3]; och tilläfventyrs äfven houe noch czůne, 9.[4] Uteglömda bokstäfver äro tillagda i brädden eller öfver raden; någon gång har skrifvaren senare tillagt ord, för hvilka han lemnat rum[5]; på några ställen äro flera ord inuti capitlen skrifna med rödt bläck[6]. En rubrik och några andra små antekningar äro i brädden tillagda af en senare hand i 16:de århundradet[7], och några dylika anmärkningar från 17:de århundradet hafva afseende på den gamla handskriften af Gotländska texten[8]. Efter lagtextens slut är med rödt bläck skrifven öfversättning af cap. 61: 1. i Gotländska texten, jämte en underrättelse om den som utarbetat denna öfversättning, den som låtit skrifva boken, och den som skrifvit henne, äfvensom om tiden, då boken blifvit skrifven. De historiska berättelserna hafva ingen rubrik; de särskilda afdelningarne deraf börjas på ny rad med större röd begynnelsebokstaf, men äro ej nummererade[9]; den sista raden, som varit skrifven i nedersta kanten af bladet, är alldeles utnött[10]. Den underrättelse Schildener hade erhållit, att af dessa berättelser endast skulle finnas början, bestående af några få rader, som dessutom voro illa bibehållna (schlecht erhalten)[11], är således helt och hållet ogrundad, såsom ock det af mig meddelade aftryck tydligen utvisar. — Hvad beskaffenheten af sjelfva öfversättningen beträffar, må först anmärkas att språket i det hela är högtyskt (mittelhochdeutsch), men mycket upblandadt med nedertyskt eller plattyskt (mittelniederdeutsch), utan tvifvel sådant som språket talades af de högtyskar som bodde i Visby, der den aldrastörsta delen af den Tyska befolkningen utan tvifvel talade plattyska; och det är derför sannolikt att Hospitalsföreståndaren Svure, som utarbetat denna öfversättning, varit af högtysk härkomst, och derför talat ett sådant blandadt språk, som i denna öfversättning förekommer. Åtminstone synes mig detta vida sannolikare, än att en nedertysk öfversättare, som känt det högtyska språket, velat försöka sig med en öfversättning på detta språk, men ej mägtat åstadkomma den renare än här skett; ty då det nedertyska språket på den tiden med fullt skäl ansågs som jämnbördigt med det högtyska, och alldeles icke stod i det oförtjenta förakt, hvari det under de
- ↑ Se not. 3 sid. 162.
- ↑ Jfr. hvad i det föregående, sid. III, blifvit anfördt angående den gamla handskriften af Gotländska texten.
- ↑ Jfr. not. 12 sid. 115; not. 9 s. 130; not. 14 s. 152.
- ↑ Jfr. not. 11 sid. 120.
- ↑ Se not. 23 sid. 127.
- ↑ Se not. 2 sid. 134; not. 10 s. 152.
- ↑ Se not. 7 sid. 135; not. 13 s. 136; not. 1 s. 137.
- ↑ Se not. 1 sid. 141; not. 1 s. 153; not. 6 s. 158.
- ↑ Jfr. not. 1 sid. 162.
- ↑ Jfr. not. 18 sid. 168.
- ↑ Gutalag, sid. XXXIII. not. **)
