början af ett alphabetiskt register, hvilket ej blifvit fullbordadt. Att denna handskrift är skrifven af öfversättaren sjelf, kan man sluta af åtskilliga ställen, som visa att han varit villrådig huru han skulle öfversätta i originalet förekommande ord[1]. Lagen är indelad i 83 capitel, som börjas på ny rad och hafva öfverskrifter, men ej äro nummererade; vid de 21 första capitlen, med förbigående af det 4:de, har samma hand som skrifvit förtekningen på capitlen, tillsatt Romerska siffror. Det ena capitlet om trälar, som den gamla Gotländska handskriften nämner i förtekningen på capitlen, men sedan förbigår, finnes här (cap. 43); men det andra i nämnde codex förbigångna capitlet om trälar saknas äfven i denna handskrift. Capitlen 36 och 53 i Gotländska texten saknas här; deremot äro här tillagda tio capitel (13, 51–59), som ej finnas i någon annan nu bekant handskrift; dock innehålla tre af dessa capitel (51, 53 och 56) med någon olikhet sådant, som förekommer på andra en. Efter cap. 67 är capitlens ordning olika både med Gotländska texten och med Tyska öfversättningen. Alla dessa omständigheter, äfvensom den, att här ej finnas de tillägg, som läsas i Bilefelds afskrift af Gotländska texten, och hvilka naturligtvis äfven funnits i den handskrift af 1470 som han följt, visa att den Danske öfversättaren hvarken följt den ännu i behåll varande gamla Gotländska handskriften, eller någon som derifrån härstammat, eller den som blifvit följd af Bilefeld, eller den som Tyske öfversättaren haft för sig, utan har den Danske öfversättaren följt en text, som numera är alldeles förlorad. — Prof af stilen i denna handskrift visar Tab. II, der äfven de här förekommande anmärkningsvärda förkortningar äro afteknade. Såsom skiljetecken brukas vanligen colon eller comma; ofta, i synnerhet i slutet af capitlen, förekomma åtskilliga sammansättningar af punkter och streck, hvilka jag sökt att i tryck afbilda[2]. Ofta finnes öfver m och n ett streck, som är utan betydelse, t. ex. kommer, som, klamre, henne, quinnen, nogen &c. Här finnes en mängd skriffel, hvilka dock äro egenhändigt rättade, merendels så, att de misskrifna orden eller bokstäfverna äro öfverstrukna; uteglömda ord äro merendels tillagda öfver raden, stundom i brädden. På flera ställen hafva skriffel blifvit anmärkta genom tillägg i sjelfva texten, såsom: bult eller hult, cap. 4; for vforstandighet for hellig dagis brut, 6: 4; budt bod, 15: 4; Oc vide oc vitne, 19.[3] Stundom har skrifvaren tillagt ordförklaringar i brädden eller öfver raden; ofta äro förklaringar angående myntet tillagda i sjelfva texten, t. ex. sex öre penninger det er III syslinge, cap. 2: 3; sex öyre det er III söslinge, VI öyre III söslinge, 6: 1, 2; XII öre det er VI söslinge, sex öre det er VI söslinge, 8: pr. &c.; ortug förklaras: det er en gunnisk, 61; jfr. 63: pr. not. 7. På flera ställen har skrifvaren lemnat öppet rum af en half rad eller flera rader, ända till mer än en sida, utan att dock något finnes vara
