ställena i öfversättningen; och förtekningen på capitlen har blifvit alldeles utesluten, utan tvifvel derför, att den ej finnes i öfversättningen. Under titlen ”Gothländische Zusätze” följa, sidd. 90–92, de tre capp. 62, 63 och 65 i Gotländska texten, som ej finnas i den gamla öfversättningen, samt sidd. 93–105, under titel: Dänische Zusätze, de två Danska förordningarne, af den senare (af 1537) dock endast så mycket som finnes i den nämnda handskriften; sidd. 106–115 innehålla slutet af Gotländska texten, nemligen de historiska berättelserna. Vid alla dessa stycken är fogad ny Tysk öfversättning. Deremot saknas vid de historiska berättelserna den gamla Tyska öfversättningen, i anledning af den förut omnämnda oriktiga underrättelse Schildener hade erhållit, att af dessa berättelser endast några få rader i början skulle finnas i den Tyska öfversättningen[1]. Den gamla handskriften af denna öfversättning hade Schildener aldrig sett, utan är aftrycket deraf här gjordt efter den af Hammarsköld meddelade afskriften. Äfven i detta aftryck finnes en mängd fel, af hvilka en del äro uppenbara tryckfel, andra åter tydligen tillkommit derigenom, att förkortningar i handskriften blifvit förbisedda eller misförstådda, t. ex. unn för vnde, den för dem, heiss för heiset, norheg för uorheget, orth för ore eller oren, arth för artig eller artige, pfeng eller pfenng för pfennynge &c., eller genom annan oriktig läsning i handskriften, t.ex. zugenechtunghe för zegeuechtunghe (cap. 1.), dröe eyne för drö lynen (2: 3.) o. s. v. Ofta förekommer nah, stundom nach, i stället för noch; likaså oder för ader, auch för ouch, sie för sy o. s. v. Stundom äro fel i handskriften utan anmärkning rättade, ej sällan äro ord öfverhoppade. Några af de här förekommande oriktiga läsarter har jag i noterna till texten anfört. Då den af Hadorph gjorda indelning i §§ blifvit bibehållen i Gotländska texten, men Schildener på annat sätt indelat Tyska öfversättningen i §§, så har härigenom upstått en oreda, som försvårar öfversättningens jämförande med originaltexten. Äfven i aftrycket af de Danska förordningarne träffas många, till en del betydliga fel. — Den af Schildener tillagda nya Tyska öfversättningen följer den gamla Tyska öfversättningen i allt hvad deraf här finnes tryckt; men för öfrigt Gotländska och Danska texterna (i de stycken af sjelfva lagen, som ej finnas i den gamla öfversättningen, och i de historiska berättelserna samt i de Danska förordningarne). Schildeners öfversättning innehåller många betydliga fel, härrörande dels af bristande språkkunskap, dels af andra misförstånd, såsom då vort legen, cap. 2: 2, öfversättes: ”auflegen”; adir, 12: 1, ”und zugleich”; den en mag nymand strafin, 13: pr., ”und ihn (den Todtschläger) mag niemand strafen"; jo doch, 13: 5, ”wegen dessen”; zechsuolden eyden, 18: pr., ”6 vollen Eiden”; eyn ore ist dy helfte myn, 19: 5, ”weniger ½ Oere"; twers obir eyn dingh, ibid., ”queer über einen Kreuzweg” o. s. v. Stundom hafva ord blifvit i öfversättningen förbigångna, t. ex. adir brochlich machen, cap. 6: 3; vnde alle dy pasche woche, 8: pr.; VIII tage, 13: 1. o. s. v. Efter ett särskildt titelblad följa sidd. 119–266 utgifvarens anmärkningar, hvilka till en del äro ganska vidlöftiga, och visa att
- ↑ Se sid. XIV ofvanför.
