Originalet till anförda dokument finnes numera ej i behåll[1]; men intet skäl är dock att betvifla dess äkthet, i synnerhet sedan det der anförda sista capitlet i Þingmala-Balken, hvilket saknats i de äldre editionerna af HelsL., funnits i den ännu i behåll varande handskriften af denna lag[2]; och hvad i nämnda dokument berättas om de fyra jämförda handskrifterna af HelsL. kan derför med fullt skäl anses som trovärdigt; men att den i Silångers kyrka förvarade handskrift skulle varit med runor ristad på balkar, derom säges i oftanämnda dokument icke ett ord; tvärtom vederlägges denna tydning derigenom att handskriften kallas en lagbok (liberlegum)[3]. — Då HelsL. år 1609 första gången af trycket utgafs, funnos ännu i behåll flera handskrifter af denna lag. Nämnda edition är tryckt efter en numera förlorad handskrift; af de vid
- ↑ En afskrift deraf finnes i Kongl. Bibliotheket i Stockholm, bland Peringskjölds monum. Sveog. N:r 5. sign. F. h. 5.
- ↑ Denna förtekning på gränsorter emellan Sverige och Norrige finnes väl under titel: Om Landa Merken Emellom Swerige och Dannemark, i sammanhang med den förfalskade berättelsen om mötet på Danaholmen (jfr. VGL. föret. sid. XXXVI) införd i två handskrifter af K. Christofers Landslag, hvilka äro omnämnda i företalet till UplL. sid. XXXII och LI, under N:r 53 och 110; men dessa af fel vanställda afskrifter förtjena ingen vidare upmärksamhet.
- ↑ Jfr. O. Rabenius, anf. st. sid. 95. Min afhandling om Sveriges äldsta indelning i landskap m. m., sid. 72.
Peringskjöld och Rudbeck aftryckta dokumenterna af 1374, i hvilka alltså, enligt Burmans förmenande, fråga skulle vara om den äldre Helsingelagen, såsom ännu år 1374 gällande!
