upgifter af Lundius skulle förtjena någon upmärksamhet[1]. Uti en i 3:dje bandet af den af v. Savigny, Eichhorn och Göschen utgifna Zeitschrift für geschichtliche Rechtswissenschaft införd afhandling af J. Grimm, Literatur der altnordischen Gesetze, säges väl att Lundius i den sid. V ofvanför anförda disputation funnit tres libros legum antiquissimarum Helsingiae; men denna upgift grundar sig på ett misförstånd. Lundius säger endast att Magister Daniel Djurberg meddelat honom det förutnämnda dokumentet af år 1374, der de nämnda handskrifterna äro åberopade.
B. Om Helsingelagens äldre editioner.
1. Hälsinge Laghen, Som öfwer alle Norlanden, thet är Sundhedhi, Mädelpada, Ångermanland och Norrebotn, fordom brukades: Efter Then Stormächtige Höghborne Furstes och Herres, HER CARLS then Nijondes, Swerikes, Göthes, Wändes, Finnars, Carelers, Lappers j Norlanden, the Caijaners, och Esters j Lifland etc. Konungs, nådige befalning, af Trycket vthgångin. Stockholm Åhr etc. 1609. In fol.
Denna uplaga innehåller, utom titelbladet, 28 blad, hvilka, med undantag af det sista, äro numererade med Romerska siffror. I slutet läses: ”Tryckt j Stockholm, Af Anund Olufsson Helsing. Anno 1609.” Utgifvaren af denna så väl som de öfriga i Konung Carl IX:s tid tryckta lagböcker har troligen varit Riks-Antiquarien Johannes Thomae Bureus[2]. Han har följt en numera förlorad handskrift, hvilken synes hafva varit mera korrekt än den nu i behåll varande,
