- g brukas för k, d (þ) för t, b (w) för p och någon gång omvändt
t. ex. styrklæg 2r. rad 23, skiwaþan (= skip-) 10r. rad 22, lægman 11v. rad 22, holauit 13r. rad 14, regning 20r, rad 28, wiþne 37v. rad 15, bøde 38r. rad 7, klyþræs 44v. rad 11 etc., skoke (= skoghe!) 61v. rad 10.
- Enstaka ordformer.
t. ex. loghmalom 2r. rad 1, þinglamba 16r. rad 32, steþ (= staþ) 19v. rad 25, kanda upprepade gånger 22r. och v., þinxstæþ 30v. rad 32 och 31r. rad 2 m. fl. st., klyþræs 44v. rad 11 och flere st., oamaþ (för oannaþ) 45r. rad 32, køpstæþæ 46r. 24, allestæþe 46r. rad 29, okutræt 49v. rad 18, ka för þra 51r. rad 9, jfr not b 50, steþi (= staþi) 52r. rad 2, køpsteþe 53v. rad 31, wan (= watn) 56v. rad 13, wantn (= watn) 63r. rad 8 o. 12, ente = hente (= fsv. hæmptæ) 59v. rad 2, jfr ohent 60v. rad 5.
- Dessutom förekommer ofta ett oriktigt bruk af kasus jämväl i andra fall, än då dessa sammanfallit på grund af öfvergången a i u > ə i svagton t. ex. markr för markum 28r. rad 21, hiorþwaldr brukadt som ack. 65r. rad 4, Här kan ock nämnas de förmodligen genom oriktig upplösning af förkortningstecknet uppkomna sinon 4r. rad 2, malanon ib. rad 10, mannon 10r. rad 24 (för -om).
Ofvan anförda egendomligheter i Jacobus' språk öfverensstämma till en del med karakteristiska drag i uppländskan. Så t. ex. möter h-bortfallet redan på uppländska runstenar och ē växlar sporadiskt med ǣ äfven i Schlyters hufvudhandskrift af Upplandslagen. Ett annal drag, växlingen ē̆ ~ ø̄̆, skulle kunna förklaras ur en öfvergång ø > e, som möter i upplåndskan så närstående dialekter som helsingemål och östsvenska. Detsamma är förhållandet med ī̆ ~ ȳ̆ Det är alltså en ganska nära till hands liggande slutsats, att Jacobus varit uppländing eller åtminstone talat ett mälardalsdialekterna närstående mål.
Emellertid kunna icke alla hans språkegenheter förklaras med ett sådant antagande. Öfvergången af p t k > resp. b (w) d g pekar åt ett helt annat håll. Åt samma håll visar också sammanfallet af obetonade ändelsevokaler. Det finns under 1300-talet endast ett språkområde i Norden, där dessa ljudlagar genomförts, och
