Sida:Upplandslagen efter Ängsöhandskriften (von Freisen 1912).pdf/27

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs


xiii
  • Ängs. p. 51r. rad 9 har felskrifningen ka för þra (se ofvan s. V). Detta återger F med .
  • Ängs. p. 57r. rad 18 har ryzlæl (med rasur efter l) i st. f. ryzl ællæ. Detta uppfattar F som ryzæl och utelemnar det ællæ (ællr), som öfriga handskrifter ha.
  • Ängs. p. 68v. rad 21 har det meningslösa ælle skaþi för öfriga handskrifters allæ staþi. F. har efter Ängs. eller skadi.

De anförda exemplen torde vara nog för att visa, att F är en afskrift af Ängs. Men har F icke haft andra källor än Ängs., så måste sistnämda handskrift ha varit fullständig, då F, som icke har någon lakun, utarbetades, och de båda bladen i första lägget voro då tydligtvis ännu i behåll. Dock är ju den möjligheten icke utesluten, att skrifvaren af F jämte Ängs. haft att tillgå äfven någon annan handskrift, i synnerhet då det i detta fall gäller kyrkobalken, som ju är bevarad i ett mycket stort antal handskrifter. Något som emellertid talar för, att Ängs. äfven å det nämnda partiet varit F’s källa, är ett fel i F vid K B fl. 6 (Schlyter s. 23 not 87). På det åsyftade stället ha öfriga handskrifter allum andrum brandwaþæ, F har däremot allan hand wåda. Det är föga sannolikt, att skrifvaren af F skulle ha på detta sätt vanställt det i sin ursprungliga form lättolkade stället, om han haft det ofördärfvadt i sin text. F visar nämligen i regeln ett ganska godt förstående af grundtexten, som han ofta moderniserar och omskrifver. Däremot är det mycket sannolikt, att Ängs. såsom ofta äljes i andrum tillsatt h-, hvarigenom första stafvelsen fått formen hand-; därpå ha stafvelserna -rum brand- öfverhoppats — äfven detta är såsom vi ofvan sett en ofta återkommande företeelse i Ängs. — på grund af likheten mellan hand- och brand-. Ängs. har därför sannolikt haft allum handwaþa, en läsart, hvartill — enl. Schlyter — ingen af de andra talrika handskrifterna utom F uppvisar något motstycke. Det förefaller mig altså sannolikt, att F äfven på detta parti utgår från Ängs. och att följaktligen Ängs. ännu på 1500-talet icke hade den omtalade lakunen, Men vid inbindningen, som, såsom nedan skall visas, utförts i slutet på 1500-talet eller något af de