Bästa vapnet
| ← Drottdrapa |
|
Hvems är skulden? → |
I män och qvinnor, I, som bon och byggen,
Inom de vida, svenska landamären,
Sen till, att bästa vapnet, som I egen
Till sjelfförsvar, I hållen blankt och slipadt,
Att hvarken frätt af fredens rost, ej heller
Af vanvård slött det finnes, när det gäller!
Hvad gagna eder edra krigarskaror
Och edra fästens starka värn och vallar
Och ert förråd af kulor, bomber, minor
Och dödens alla nyuppfunna redskap,
Om lif och gods I hållen mera kära,
Än fosterlandets frihet och dess ära?
De gagna föga — ja, tyvärr, de skada,
Då nöjd med skenet vanan på dem litar —
Om ej bakom dem blixtrar enda vapnet,
Som göra kan de andra fruktansvärda,
Som var vårt folks palladium i nöden:
En frihetskärlek, starkare än döden.
O, rädden, rädden den, I män och qvinnor,
Och lemnen den ifrån er som I fått den
I arf från Engelbrekt och Gustaf Vasa,
Från Blenda och Kristina Gyllenstjerna! —
Kom sedan, ovän, hvar som helst och landa
Allt ifrån Ystad upp till Haparanda!