Berättelsen om Mannen och Papgojan

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
←  Berättelsen om Konung Junân och den vise Dubân
Tusen och en natt
av okänd författare
Edward William Lane (engelsk översättning)
Gustaf Thomée (översättning till svenska)
Henrik Gerhard Lindgren (bearbetning och översättning)

Berättelsen om Mannen och Papgojan
Berättelsen om den afundsamma Veziren och Prinsen samt Gasten  →


[ 33 ]

Berättelsen om Mannen och Papgojan.

Det var en gång en köpman, som var ytterligt svartsjuk, och som hade en utomordentlig skön hustru, för hvars skull han icke vågade lemna sitt hem. Imellertid inträffade en händelse, som nödsakade honom att företaga en resa; och när han fann, att sådant vore oundgängligt, gick han till torget, der foglar såldes, och köpte sig en papgoja, hvilken han förde hem för att hålla ett uppmärksamt öga på allt der hemma och underrätta honom om hvad som der förehades under hans frånvaro, ty denna papgoja var slug och förståndig samt kom ihog allt, hvad hon hörde. Nar han slutat sin resa och uträttat sina göromål, kom han hem och lät papgojan föras till sig samt tillfrågade henne om hustruns uppförande. Papgojan svarade: din hustru har en älskare, som besökte henne hvarje natt under din frånvaro; — när mannen hörde detta, blef han utom sig af vrede och begaf sig till sin hustru, hvilken han strängt agade.

Hustrun trodde, att någon af hennes slafvinnor underrättat mannen om det, som tilldragit sig mellan henne och hennes älskare under hans frånvaro; hon kallade dem derföre tillsammans och fordrade dem på ed, och de svuro alla, att de icke för sin husbonde omtalat det ringaste i den saken, men erkände i stället, att de hört papgojan berätta honom hvad som förefallit. Sedan hon sålunda enligt sina slafvinnors vittnesbörd blifvit öfvertygad derom, att papgojan underrättat hennes man om hennes kärleksäfventyr, befallde hon en af slafvarne att mala på en handqvarn under papgojans bur, medan en annan skulle stänka vatten uppifrån, och en tredje svänga en spegel från ena sidan till den andra, allt under nästa natt, då hennes man var frånvarande. När mannen följande morgon kom [ 34 ]tillbaka från ett gästabud, som han bivistat, och åter frågade papgojan om hvad som tilldragit sig under hans frånvaro, svarade fogeln: o, min husbonde, jag kunde ingenting se eller höra, ty det var så ytterligt mörkt samt åskade med blixtar och regn. Det var nu sommar, och han sade till papgojan: hvad är detta för sällsamma ord? Det är nu sommar, då ingenting af det, som du omtalar, brukar komma i fråga. Papgojan svor icke desto mindre vid Allah, att hvad hon sade var sanning, och att det tilldragit sig på detta sätt; men mannen, som icke kunde förstå, huru härmed hängde tillhopa, och som icke kände den listiga anläggningen, råkade i häftig vrede, tog fogeln ut ur buren och kastade papgojan mot golfvet med sådan våldsamhet, att hon dog.

Men några dagar derefter underrättade en af hans slafvinnor mannen om förhållandet, hvilket han dock icke ville tro, förrän han fick se sin hustrus älskare gå ut från huset. Då drog han sitt svärd och dödade förrädaren genom ett hugg, rigtadt mot hans hals; samma öde hade hans förrädiska hustru, så att de begge, belastade med den synd, som de begått, måste gå uti den eviga elden. Men köpmannen insåg nu, att papgojan sanningsenligt underrättat honom om allt, som hon sett, och han sörjde bittert hennes förlust.

När veziren hörde konung Junàns ord, sade han: mägtige konung, hvad har denna falska vise, — denna man, från hvilken ingenting annat än ondt kan komma, — gjort mig, att jag skulle vara hans fiende och tala illa om honom samt stämpla hos dig till hans förderf? Jag har talat till dig om honom af medlidande med dig och af farhoga för det, att han skulle göra din sällhet om intet; och om mina ord icke äro sanning, så förderfva mig som Es-Sindibâds vezir blef förderfvad. Konungen frågade: huru gick det till? Och veziren svarade som följer: