Betänkande om vattuminskningen/Kapitel 015
§. 15. MAILLETS Theorie eller Systeme.
I synnerhet påstår vår Auctor, at de Phænomena, som vår yttre Jordskopa visar, dess ojämnheter, structur och petrefacta genom syndafloden icke kunnat eller böra expliceras, som hvilken han håller för antingen kraftlös, eller aldeles omöjelig: åtminstone en osäker historie, eller högst en particulier händelse, som blott rörer Noachs famille.
Deremot ger han oss en annan Theorie: Alla jord- och sten-ämnen födas af vatten: Urqueds bärgen, som först genom hafsvatnets verkan blifvit danade, hafva sedermera blifvit afskölgde, utskurne och afbrutne genom samma vatnets kraft. Sådana ruiner hafva blifvit grundvalar och begynnelser til andra bärg, hvaraf med tiden bärgs-kädjor och sträckningar äro komne: och skola desse slags bärgen genom hvarderas särskilta kännemärken kunna skiljas åt.
Han försäkrar, at man af bärgens högd kan uträkna tiden, som förflutit sedan de börjat sticka sig up utur hafsbrynen; undantagandes hvad genom blåst, rägn och snö, samt köld och värmas omskiftelse &c. på en så ofantelig myckenhet af secler kan vara förlorat.
Han gifver därjämte vid handen, huru man skal kunna utröna Människo-slägtets ålder: der man til exempel, på 600 alnars lodrätt högd öfver hafsbrynen finner sådana ting, som människo-hand varit lagd vid, såsom Skeps-kölar, ankare, tegel eller dylikt; så sluter han deraf, det et sådant ställe varit bebodt uti 500.000 år. Dock tycker han sig med skäl kunna påstå, at vårt slägte är ännu långt äldre.
Han lärer oss, at af Hafvets tillkommande minskning, när man vet dess djup och vidd, räkna ut, huru många secler ännu återstå, efter hvilkas förlopp jorden måste blifva obeboelig och dess invånare, både djur och människor, komma at förgås.
Hafsvatnet håller han för det rätta chaos och modren til alt ting, der både det torra och dess invånare hafva sit ursprung af; och det, om man så behagar, utan någon Skapares tilhjelp, som i detta systemet, synes blifva onödigt. Hafvet är det rätta ställe eller modren, hvaruti alla lifsfrön utur hela Naturens vidd samlas: Bärgen hafva i den mon, som de utur hafvet upkommit, fått gräs eller vegetabilier, genom de af Hafsvatnet vid dess minskning quarlemnade frö-ämnen, sedan rägn och tjenligt climat tilkommit.
Derefter hafva bärgskullarna småningom blifvit med djur til invånare försedde, som jämväl alle efter handen från Vattu- til landtdjur blifvit förändrade. Sjelfva Människorna hafva icke på annat sätt kommit til; hvarföre de ock än kring om Polerne, der första upflyttningen sker, skola behålla märken af sin villa art.
At likväl icke aldeles förklara krig emot Religionen, vil vår vackre Auctor anse för indifferent, om någon häldre vil tro, at desse lifs-frön blifvit af Gud skapade, än at de förut i hafvet existerat, och alt gått til efter Naturens eviga lagar. Han uttolkar fördenskul dem til tjenst, som mera tycka om den förra meningen, Skapelse-historien på det sättet, at dagarna skola betyda oändeliga tidshvarf; men för öfrigt alt träffa in med hans mening; så at Skaparen ej annat behöft, än vänta och se på, huru Naturen danat sig sjelf, efter de Telliamedska Lagarna.