Betänkande om vattuminskningen/Kapitel 025
§. 25. Frågemålet föreställes.
Men på det jag icke må synas vela bruka den Heliga Skrifts myndighet och Theologiska skäl allena i en sak, som egenteligen hörer til Naturkunnigheten, och altså, efter en, jag vet icke huru väl grundad, nog allmän mening, bör hänvisas til et helt annat forum; emedan jag ock hördt, det någre tänka, at man ej bör låta afskräcka eller hindra sig til någon del ifrån all frihet uti philosopherande genom fruktan, at träda Uppenbarelsen för när, hvilkens, jämte hela Religionens, försvar, man tror sig saklöst kunna lemna på Prästernas omsorg allena; och på köpet, den torde vara, som ändock finner nöje af, at tränga och ohägna en park, den de tilsatte väktare söka freda och hägna til allmänt väl och båtnad; så vil jag icke stanna härvid, eller undandraga mig ifrån at skärskåda sjelfva skälen och grunderna, hvarpå Vattuminsknings satsen blifver bygd.
De äro nu af tväggehanda slag: Historiske och Physiske. De förra får jag lof, at denna gången gå förbi, både efter derom tyckes redan vara nog skrifvit, och emedan ändock hufvudsakligen beror på de senare, dem jag kårteligen efter Naturkunnighetens lagar vil söka at pröfva.
At man skal bygga på förfarenhet, eller Rön och Försök, derom är jag med Vattuminskningens försvarare aldeles ense; ty om man icke åstundar, at blott kunna raisonnera om Naturen, utan, at finna sanningen; så är ingen annan väg öpen. At undvika all oreda, måste jag förut erindra, at frågan 1:o. icke blifver om jord eller Vattu-flyttningar på vårt klot; så at altså oplandningar och successive tilfällige förändringar, som dageligen rönas och ingen nekar til, här icke för sin egen del tagas i öfvervägande.
Icke eller frågas 2:o. här, om vatnet någonsin stått öfver hela Jord-klotet, samt lenat spår och känningar allestädes efter sig, så i de högsta Bärg, som lägsta dalar och djupaste grufvor; så vida, nämligen, som desse märken förklaras enligt de öden, som Jorden efter Bibliska Historiens lydelse, undergått.
Icke eller egenteligen om 3:o. Vatnet absolute minskas, så at det som man tycker sig sakna, återvänder at vara vatten, och således vatnets quantitet i verlden verkeligen aftager; Ty Telliamed sjelf yrkar ej annat, än at det vatnet, som på Jorden saknas, flyttas til andra Himmelska kroppar. Hans verld kunde til äfventyrs icke bestå, om någon absolut minskning, eller Vattuförvandling skulle medgifvas.
Herr Celsius åter, och de, som honom följa, synas lemna den saken odeciderad, huruvida det saknade vatnet antingen verkeligen förvandlas til en annan slags kropp, eller flytter neder i Becchers afgrund. Utan sanskyldiga frågemålet blifver det: Om vatnet på jordbrynen verkeligen år ifrån år aftager, och i proportion af tiden minskas, så at des quantitet skönligen och säkerligen befinnes mindre den ena gången, än den andra, samt om en sådan minskning, i fall den supponeras, kan vara rätta orsaken til alla Phænomena och ändringar på Jorden, som thy tilskrifvas?
Mit upsåt är väl, at egenteligen söka utreda denna frågan; dock ärnar jag icke binda mig dervid allena, utan vil ock granska de förrra målen efter omständigheterna, och som mit valda fria skrifvelsesätt kan gifva anledning til.