Betänkande om vattuminskningen/Kapitel 037
§. 37. Afvägningen vid Stockholms Stad.
V:o At gamla Stockholms Stads-murs fot nu skal stå 10 alnar öfver vattubrynet, och derigenom dess 500 åriga ålder röjas, det kunde väl låta höra sig, så framt icke följande omständigheter låge i vägen:
- Om jag ock ville antaga mätningen för riktig, som dock svårligen kan låta sig göra, efter afvägnings sättet icke är angifvit; så möter:
- Den ovissheten, huruvida denna muren fordom nalkats vattubrynet. På den händelse den antagne minsknings monen vore fast, skulle följa, at han bordt under vatnet hafva sin grundval; hvilket nästan ser otroligt ut.
- Torde ock Terrainen, som nu är emellan vatnet och murens, åtminstone til en del sedermera hafva tilkommit. En sådan tilökning är allmän i alla bebodda platser, och uti de äldsta samt största Städer ju som ansenligast och ögonskenligast.
Man har i Svenska Städer, t. ex. icke mindre råkat gator under hvarandra, til 6, 8, 12. alnar djupt, än uti främmande; i hvilket mål Ramazzini[1] gifver et artigt exempel af Bolongna. At sådant til minsta delen kommer an på sjunkning, det visar distancen emellan sjelfva öfver hvarandra liggande gatorna. Torde ock hvad som händt med Rupes Tarpeja i Rom kunna tjäna til skäl. Den ägde fordom en rycktbar högd och branthet, så at den ock tjente til en Ättestupa; men nu skal den, efter Burnets berättelse[2] icke vara högre, än at den beqvämligen kan stigas öfver, hvilket åtminstone merendels skal komma af Terrainens tilökning; utom flera omständigheter, som jag ej håller nödigt, at anföra, efter dessutan lärer vara nog handgripeligt, at en sådan Terrain til den frågan vi hafve under händer, icke lär lämpelig.
Med mera skäl torde å andra sidan Rundelen vid Norreström, som ock synes vara gammal, kunna åberopas, efter den har en murad öpning, som ännu vid tillika infallande vårflod och opsjö, synes föga vara öfver vattubrynet.