Betänkande om vattuminskningen/Kapitel 046
§. 46. Uplandningar genom svartmylla, samt i Sund och Vikar.
Ifrån orsakerna til uplandningar sluter jag likväl med alt detta icke ut Svartmyllan af de örter, som vuxit på sådana ställen; ehuru jag håller det lugn, de orsaka, för icke mindre vigtigt, hvilket med en anmärkning torde kunna förklaras, som ock är gjord i Finland.
In vid Pargas Kyrka är et sund några 1000 alnar långt, belägit emellan två tämligen stora fjärdar: uplandningen kan der nästan årligen skönjas, och minnas invånarne, at stora fartyg gått fram, der nu vid lågt vatten små båtar skära i botnen. En liten bäck gör väl et ställe besvärligast at komma öfver: flere rännilar föra ock mull om vårtiden hit. Men mästa fyllningen torde dock komma från fjärdarna, af hvilka den ene med starkt Nordan, och den andre med Sunnan drifver et emot stränderna upgrumlat vatten in i sundet, der det får tilfälle, at emellan hvass och Sjö-gräs snart klarna. Det berättas, at Säf- och gräsväxten i senare tider tiltagit; men det märkes klarligen, at sundet nästan altid är strömt, och at strömmen går i ömse väderstreck, altsom vattnet i någondera fjärden blifver högre: byter ock ibland om sin kosa flera gånger om dagen.
Igenom samma eller dylika omständigheter torde andra sund blifvit landade, och segelleder upgrundade, utan at Vattuminskningen äger den minsta del deruti.